Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Nyhumanismen - Inledning - Voss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LUISE 187
framåt möter oss både i tysk och i nordisk diktning. På
den majestätiska hexametern fortskrider hans skildring sävligt
och omständligt, nästan i en trög mecklenburgisk bondes
marschtakt. Men han har en vaken blick för alla detaljer.
Vi behöva blott läsa de första raderna:
Drausen in luftiger Kühle der zwei breitlaubigen Linden,
Die, von gelblicher Blüthe verschönt, voll Bienengesurres,
Schattend der Mittagsstub’, hinsäuselten über das Moosdach,
Hielt der redliche Pfarrer von Grünau heiter ein Gastmahl,
Seiner Luise zur Lust, hausväterlich prangend im Schlafrock.
Sechs Schilfsessel umstanden den Steintisch, welche der Hausknecht
Heimlich geschnitzt, als Ehrengeschenk, zu der Jungfer Geburtstag,
Gastliche ; doch für den Herrn ein wohlansehnlicher Lehnstuhl.
Här har man ju en i alla detaljer fullständig situations-
målning av det idylliska prästhemmet: svalkan under gårds-
platsens lindar, det torvtäckta prästbostället, binas surr, halm-
stolarna och stenbordet, och i fortsättningen få vi ytterligare
hönorna, som komma att picka upp brödsmulorna, gård-
varen, som får sig en benknota och råkar i strid med katten
o. s. v. Det är i dylika skildringar, som Voss excellerar,
och här ser man, vad han företrädesvis fäst sig vid hos
Homeros. Från denne har han, såsom jag nyss nämnde,
ock upptagit de epitet, med vilka varje person omtalas.
Likaså har han från Homeros lånat vissa upprepningar.
Prästfar har vaknat ovanligt tidigt. Har väl — frågar
Luise — katten väckt honom med sitt jamande eller en
äggläggande höna med sitt kackel eller Susanna med sina
slamrande våffeljärn? Nej — svarar “den ärevördige pastorn“
i Grünau
Weder gemaut hat ein Kater, mein Kind, noch ein Hühnchen ge-
kakelt
Oder Susanna zu laut mit dem Waffeleisen geklappert.
Även de liknelser, som då och då förekomma, äro i den
homeriska stilen:
Ihr lauft ja so rasch wie die Hühnlein
Über den Hof, wenn die Magd an der Hausthür Futter umher-
streut.
Vad som sägs i dikten, är mycket alldagligt, och endast
undantagsvis kommer pastorn in på samtidens religiösa spörs-
mål, varvid han visar sig hylla savoyardprästens försonliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
