Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Nyhumanismen - Inledning - Weimar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOVET I WEIMAR 189
Naturligtvis kan man ej mäta en stads intellektuella be-
tydelse efter dess invånarantal, men å den andra sidan spelar
detta dock en ej alldeles oväsentlig roll, ty antalet av dem,
med vilka en man som Goethe kunde hava något andligt
utbyte, var dock i en stad av Weimars dimensioner ytterst
begränsat. I själva verket utgjordes det endast och allenast
av hovet, ty med stadens invånare hade han helt naturligt
icke någon beröring. Men ett litet och obetydligt hov som
det i Weimar kan blott bilda en klick, ett kotteri, och att
leva blott inom ett kotteri är farligt. Man förlorar där lätt
proportionerna, det obetydliga blir stort, och man identifierar
så småningom sin lilla värld med hela mänskligheten. Och
från denna överskattning kan det litterära hovet i Weimar
knappt fritagas.
Den mest betydande personligheten inom detta var änke-
hertiginnan Anna Amalia, en intelligent, klok och god kvinna,
en bland århundradets mest sympatiska. Hon var systerdotter
till Fredrik den store och hade vid ännu icke fyllda sjutton
år blivit gift med den sjuklige hertigen av Sachsen-Weimar,
vilken dog efter blott två års äktenskap. Den nittonåriga
furstinnan blev nu såsom förmyndare för den späde hertigen
Karl August regent över det lilla riket, och på denna plats
förblev hon i sjutton år, till dess att Karl August den 3
september 1775 blev myndig. Hon hade ärvt sin morbroders
litterära livaktighet, men i olikhet med honom var hon,
trots sin franska bildning, varmt intresserad för den upp-
spirande tyska litteraturen, och detta visade hon ock, då
hon 1772 utsåg Wieland till guvernör för de båda unga prin-
sarna, Karl August och Konstantin. Universitetet i Jena
understödde hon kraftigt, för teatern var hon varmt in-
tresserad och var även musikalisk ; så komponerade hon
musiken till Goethes Erwin und Elmire. Vid Goethes an-
komst till Weimar var hon ännu ung, blott trettiosex år,
och blev därför helt naturligt medelpunkten i det litterära
hov, som nu bildades i Weimar. Ty utom Wieland och
Goethe kom nu också, såsom vi minnas, Herder dit (1776)
samt slutligen ock Schiller.
Även hertigen, Karl August, som vid aderton års ålder
blev myndig, strax innan Goethe ankom till Weimar, var
en bland denna tids mera begåvade tyska furstar, vilken
ärvt sin moders intellektuella intressen. Men han var ung,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
