Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Nyhumanismen - Schiller - Schillers historiska och filosofiska studier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SCHILLER
SCHILLERS HISTORISKA OCH FILOSOFISKA STUDIER
Såsom vi minnas hade Schiller i april 1785 från Mann-
heim begivit sig till Leipzig, där han mottogs av sin nye
vän Huber. Först slog han sig ned i den lilla byn Gohlis
ej långt från Leipzig, men redan på hösten samma år flyt-
tade han med Körner över till Dresden, och i Körners hem
stannade han ända till juli 1787. Under tiden livnärde
han sig såsom litteratör, fullbordade nu Don Carlos samt
påbörjade romanen Der Geisterseher, som aldrig blev av-
slutad och som knappt av den tyska kritiken till fullo upp-
skattats. Själv satte Schiller den tämligen lågt, och det
har man ej svårt att förstå. Romanen skrevs såsom ett
slags “följetong“ för den tidskrift, Thalia, som Schiller
redigerade, och idéinnehållet är, särskilt i början, ej vidare
fylligt. Om han haft planen till det hela fullkomligt klar
för sig, torde vara tvivelaktigt. Den första delen syssel-
sätter sig med en bedragare, som mycket erinrar om den
då så populäre Cagliostro, vilken väl ock stått modellen,
och denna del är riktad mot tidens övertro och mystik.
Den andra delen tyckes däremot mynna ut i ett angrepp
på den jesuitiska propaganda, som för 1700-talet var ett
ständigt fruktat spöke, men själva avslutningen är tämligen
dunkel och skulle tydligen vidare utföras i den tredje del,
som aldrig kom. Dessa frågor upphörde emellertid ganska
snart att intressera Schiller, och det var därför naturligt,
både att romanen avbröts och att han själv yttrade sig
ringaktande om den. Men den har en stor förtjänst, som
inom den tyska romanlitteraturen är ytterst sällsynt. Den
är nämligen ovanligt väl skriven. Den har en fart och en
ledighet, en rent dramatisk spänning, som på sina ställen
erinrar om den gamle Dumas, vilken trots sina många litte-
rära dödssynder likväl är en mycket god, stundom spirituell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
