Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Nyhumanismen - Schiller - Schillers historiska och filosofiska studier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 40 SCHILLER KOMMER TILL JENA
hertig Karl August, läst upp för honom början till Don
Carlos, som mottagits med välvilja, och av hertigen hade
han hugnats med titeln “Rat“. Liksom andra ville därför
också han försöka sin lycka i Weimar, dit han dess-
utom lockades av fru von Kalb, som slagit sig ned där och
tillhörde änkehertiginnans umgängeskrets. Dit kom Schiller
på högsommaren 1787, men hade otur, ty hertigen var
bortrest, och Goethe befann sig i Italien. Hovkretsen slog
ej vidare an på honom, men med Wieland, alltid glad och
vänlig, kom han gott omsams, likaså med Herder. Till fru
von Kalb, som börjat underhandlingar om skilsmässa från
mannen, blev förhållandet däremot allt mera kyligt, icke
minst därför att Schiller nu fattat ett annat tycke, till en
fröken Charlotte von Lengefeld, med vilken han till sist
(1790) gifte sig — ett äktenskap, som blev synnerligen
lyckligt.
Emellertid hade Goethe på sommaren 1788 kommit till-
baka från Italien, och i september träffades de båda skal-
derna, för första gången, hos familjen von Lengefeld. Goethe,
som kände Schiller blott som författare av några Sturm
und Drangdramer, hade ej vidare höga tankar om den tio
år yngre skalden, vars litterära ideal han numera ej gil-
lade, men såsom en verserad sällskapsmänniska bemötte han
Schiller mycket vänligt, ehuru han icke inlät sig i något
mera förtroligt samspråk med honom. Schiller däremot,
som helt naturligt var mera stingslig, fann Goethe vara
hög och nedlåtande och skrev, att han kände på sig, att
de aldrig skulle kunna komma varandra nära. Det dröjde
ock i många år. Men den, som först verkligen hjälpte
Schiller, var Goethe. En bland Schillers vänner vände sig
nämligen till den mäktige ministern och frågade denne, om
han ej kunde skaffa Schiller en professur vid universitetet i
Jena, som var gemensamt för de små sachsiska hertig-
dömena. Goethe förklarade sig villig, ehuru han till en
början ej kunde utlova någon lön, och i konseljen den 9
december 1788 framlade han förslag härom: “Herr Eriede-
rich Schiller, som av Serenissimus för några år sedan er-
höll titel av råd och som sedan någon tid uppehållit sig
här och i grannskapet, har genom sina skrifter förvärvat
sig ett namn och särskilt genom en nyligen utgiven historia
om det nederländska frihetskriget ingivit förhoppning om,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
