Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Nyhumanismen - Schiller - Schillers historiska och filosofiska studier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244 DE ESTETISKA AVHANDLINGARNA
däremot besegrad. Naturen skall härför bevara
Schiller fäster sig först vid människokroppens skönhet.
Denna “arkitektoniska“ skönhet är ett naturens verk. Men
människan är icke blott ett naturväsen, utan ock ett and-
ligt väsen och äger såsom sådan en skönhet, som är obe-
roende av den kroppsliga. Men denna andliga skönhet
återverkar ock på kroppens, yttrar sig i dess rörelser, och
denna gestaltens skönhet, som är beroende på själens, kal-
lar Schiller behag. grace. Detta behag består ej däri, att
den sinnliga naturen undertryckes. Den fiende, som tvin-
gats på knä, kan resa sig upp igen, men den försonade
fienden är
sin frihet, men sinnlighet och förnuft, plikt och böjelse
skola utan strid stämma samman. Detta sker hos en “skön
själ“, och det är en dylik skön, harmonisk själ, som för
Schiller blir även det etiska människoidealet. Det är icke
den enskilda handlingen, som är sedlig, utan karaktären.
Handlingarna skola vara ett uttryck för människans hela väsen,
för en jämvikt mellan sinnlighet och förnuft, som blivit till
natur. En skön själ har ingen annan förtjänst än den att
vara till. Med lätthet, liksom blott av instinkt fullgör hon
de, som det synes, mest pinsamma plikter, och själv är
hon omedveten om skönheten i de handlingar, hon utför —
det faller henne aldrig in, att man kunnat handla och
känna på annat sätt. Men nu kunna drifterna vara så
starka, att de icke kunna genomträngas av denna harmo-
niska livsåskådning. Behärskas likväl de yttringar, vilka
icke höra till naturdriftens egen sfär, får gestalten en annan
art av skönhet, nämligen värdighet. Musklerna kunna spännas,
rösten kan kvävas, men pannan förblir lugn, ögon och
ansiktsdrag klara.
lieber die ästhetische Erziehung des Menschen, som huvud-
sakligen skrevs redan 1793, således under den franska
revolutionens värsta tid, vittnar innerst om den djupa för-
stämning, som då gripit alla ädlare sinnen, vilka såsom
Schillers en gång varit fyllda av 1700-talets frihetsdrömmar.
Liksom hela det yngre släktet, Rousseaus lärjungar, Thorild
och Sturm und Drang, hade även Schiller velat våldsamt
omdana hela det borgerliga samhället. Men försöket hade
gjorts och ömkligen misslyckats. Det är desillusionens tid,
som nu börjar. Följ mitt råd — skrev Schiller 1798 till
en vän — “och låt tills vidare den stackars ovärdiga och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
