Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Nyhumanismen - Schiller - Wallenstein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25 2 INNEHÅLLET I WALLENSTEINS TOD
fått bekräftelse på dessa beskyllningar, kan känna sig över-
bevisad. Därmed slutar Die Piccolomini, som således alls
icke har någon avslutad handling utan endast förbereder det
tredje stycket: Wallensteins Tod.
Wallenstein har fått veta, att depescherna äro uppfångade,
att hovet i Wien känner dem och att vägen till försoning
således är ohjälpligt stängd. Den svenska översten Gustav
Wrangel får nu företräde, och underhandlingarna börja på
allvar. Men svenskarna fordra, att Wallenstein oåterkalle-
ligen bryter med kejsaren, ty de tro honom icke, och såsom
pant på hans pålitlighet fordra de Eger och Prag. Till detta
kan Wallenstein dock ej besluta sig och begär betänketid.
Scenen är mästerligt skriven med en aldrig slappnande dra-
matisk spänning. Men strax därefter följer, i den andra
akten, en annan, som är ännu kraftigare. Max kommer,
och av Wallensteins egen mun får han höra, att fältherren
beslutat sig att i förening med svenskarna tvinga kejsaren
till fred. Detta träffar honom såsom ett åskslag: sätt dig
upp mot kejsaren, om så måste ske, gör öppet uppror — det
kan jag förstå, och om jag än ogillar det, vill jag dock dela
öde med dig. Men förrädare kan jag aldrig bli:
O, kehre
Zurück zu deiner Pflicht! Gewiss du kannst’s! — — —
Und war’s zu spät — und wär’ es auch so weit,
Dass ein Verbrechen nur vom Fall dich rettet,
So falle! Falle würdig, wie du standst.
Verliere das Kommando, Geh’ vom Schauplatz.
Du kannst’s mit Glanze, thu’s mit Unschuld auch.
Nu är tärningen kastad, och någon återvändo är ej möjlig.
Men samtidigt börjar Ottavio Piccolominis motspel, och även
detta är till ytterlighet dramatiskt. Lättast har han att få
bukt med en av de mest högljudda, kroatgeneralen Isolani,
en storspelare, vars skulder Wallenstein betalat, men som
Ottavio snart skrämmer till lydnad. Svårare är det med
skotten Buttler, en ypperligt tecknad lyckoriddare från denna
tid, men vars ömtåliga hederskänsla Ottavio irriterar. Han
visar honom ett brev från Wallenstein, i vilket denne hå-
nande yttrar sig om uppkomlingen, och nu fylles Buttler
av det vildaste hat mot den man, för vilken han förut velat
offra allt. Han lovar kejsaren trohet, men ber, att detta tills
vidare skall få vara en hemlighet mellan honom och Piccolomini
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
