Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Nyhumanismen - Schiller - Wallenstein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAX OCH THEKLA 255
Fort! Eile! Eile, deine gute Sache
Von unsrer unglückseligen zu trennen.
Auf unserm Haupte liegt der Fluch des Himmels,
Er ist dem Untergang geweiht. Auch mich
Wird meines Vaters Schuld mit ins Verderben
Hinabziehn. Traure nicht um mich! Mein Schicksal
Wird bald entschieden sein.
Och så skiljas de — för alltid. Max, som fått höra, att
svenskarna rycka an mot Eger, sätter sig i spetsen för sitt
regemente för att kämpa mot rikets fiender, utgången känner
han på förhand, och han faller tillsammans med alla dem,
som velat följa honom på dödsritten. I en närbelägen kloster-
kyrka jorda svenskarna under militära hedersbetygelser sin
tappre motståndare, och dit flyr Thekla under mordnatten
— för att dö. Därmed slutar denna tragedi, som i en annan
form är Romeo och Juliets, sagan om en av ödet dödsmärkt
kärlek. Vad hade vi förbrutit — frågar Max:
Doch wie geriethen wir, die nichts verschuldet,
In diesen Kreis des Unglücks und Verbrechens?
Wem brachen wir die Treue? Warum muss
Der Väter Doppelschuld und Frevelthat
Uns grässlich wie ein Schlangenpaar umwinden?
Warum der Väter unversöhnter Hass
Auch uns, die Liebenden, zerreissend scheiden?
Då man läser hela trilogien, falla onekligen förtjänsterna
först i ögonen: den språkkonst, genom vilken Schiller är
alla sina landsmän överlägsen, den glänsande retoriken och
den dramatiska spänningen — att denna trots de elva akterna
aldrig ett ögonblick ger vika, är ett ganska enastående konst-
stycke. Stycket rör sig ock med en mängd skarpt tecknade
karaktärer, och även birollerna — såsom t. ex. mördarne
Devereux och Macdonald — äro levande och individuellt ut-
förda. I denna rika karaktärsteckning ligger onekligen
något av Shaksperes konst. Eelen träda fram först för
eftertanken. Schiller kallar trilogien Ein dramatisches Gedicht
och var själv medveten om, att Wallenstein icke var ett
verkligt drama. Obestridligen var det en svaghet, att han
behövde Wallensteins Lager, de fem akterna i Die Piccolomini
och de två första av Wallensteins Tod för att blott förbe-
reda den egentliga handlingen. En brist i kompositionen
var likaledes, att han splittrade intresset genom två jämsides
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
