Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Nyhumanismen - Schiller - Wilhelm Tell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WILHELM TELL SOM FOLKSKÅDESPEL 275
finnes, mer eller mindre, slagg i karaktären; Tell ensam är
det rena folkidealet. I sammansvärjningen vill han ej del-
taga, ty han är icke en överläggningarnas man, utan en
handlingens. I sällskap med andra är han därför snarare
fåmält, är lugn och besinningsfull, men då ögonblicket att
handla är kommet, handlar han blixtsnabbt och utan ett
spår av räddhåga eller tvekan. Han har Kants och Schillers
etik i religiös utformning; sitt liv vågar han utan betän-
kande i förlitan på Guds hjälp.
Men — har man sagt — det hjältedåd, som Schiller här
i hans person förhärligar, är dock ett politiskt lönnmord.
Anmärkningen förefaller mig väl teoretisk. Och jag be-
tvivlar, att en finländare, som älskar sitt land, vill fördöma
Georg Schaumans gärning, lika litet som en svensk skulle
hava ogillat, om en Stockholmsborgare dagen efter blod-
badet från ett bakhåll skjutit en pil i Kristiern Tyranns
hjärta. Wilhelm Tell hade olagligen mot tro och loven
fängslats och själv befriat sig, Gessler for fram såsom i ett
fiendeland, och att någon formell krigsförklaring ej var ut-
färdad mot honom, betyder väl föga. Tell var faktiskt i
Öppet krig med honom, och han hade fiendens rätt att ned-
lägga en fiende, vare sig i bakhåll eller i öppen strid. Men
väl kan man klandra, att Schiller såsom en motbild till
denna patriotiska gärning ställer ett lönnmord av uteslutande
själviska motiv. Detta är alltför pedagogiskt och visar för
liten tilltro till åskådarens egen fantasi.
Wilhelm Tell är dock en härlig frihetshymn. Schiller
hade varit för djupt och allvarligt gripen av sin ungdoms
dröm om frihet, jämlikhet och broderskap för att genom den
franska revolutionens blodsorgier kunna förvandlas till en
reaktionär. Och i detta skaldens sista drama höra vi ännu
den unge Schiller. Stämman har blott fått en ädlare klang.
Det är ur historisk mark, som skogskantonernas frihet spirar
UPP> det är ett gammalt förbund, som man blott förnyar,
och denna kamp skiljer sig således från den franska revolu-
tionens, som framför allt avsåg att bryta traditionens kedja.
Med denna hänförda hyllning åt frihet och fosterland
ändade Schillers skaldebana. Han hade alltid varit sjuklig,
och den 9 maj 1805 slutade han sitt liv. Få hava gjort
en större insats i sin tids diktning än han, och man gör
honom orätt, om man i honom blott ser en nyantik för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
