Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Nyromantiken - Det Schlegelska kotteriet - Bröderna Schlegel och deras vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
802 NOVALIS
hästarna och de halvnakna aktriserna agera ihop, så skulle
ni aldrig vilja härifrån. Paris har bara ett fel: att det här
är tämligen många fransmän. Men i det hela behandlas de
ganska illa och äro allmänt föraktade, nämligen av var-
andra, så att en ärlig karl inte behöver besvära sig med
den saken“. Den tid, som han hade övrig från Naudet
och Théâtre Saint Martin, använde han emellertid ganska
klokt med att studera sanskrit, och det var dessa studier,
för vilka han ock intresserade brodern, som gåvo uppslaget
till den indiska filologien; 1808 utkom hans viktiga arbete
Über die Sprache und Weisheit der Indier.
Schlegel och Dorothea, som emellertid gift sig med var-
andra, lämnade Paris på våren 1804 och slogo sig då ned
i Köln, där han till en början fann sig ganska väl: “laxen
är oförliknelig, likaså kräftorna och vinet icke minst“. Det
var emellertid inte bara Rhenlaxen, som tilltalade honom.
Köln var en ärkekatolsk stad, och detta började nu impo-
nera på Schlegel och Dorothea. I sina brev visar sig den
senare upprörd över Goethes “hedendom“ och säger, att
man inte får “förblanda Friedrichs strävan att återställa en
äkta kristlig religion med hans tarvliga efterhärmares ap-
språng“. Redan i början av 1806 misstänkteman, att han
gått över till katolicismen. Visserligen dementerade han
detta rykte, men 1808 kom hemligheten ut: han och Do-
rothea hade omvänts till katolicismen. Efter detta mötte
det inga svårigheter för honom att erhålla anställning i
reaktionens högkvarter Wien, och såsom en av trons och
altarets försvarare avled Lucindes författare 1829.
Hans vän Novalis hade en vida kortare levnadssaga.
Friedrich von Hardenberg — ty det var hans borgerliga
namn — tillhörde en gammal sachsisk bergmanssläkt och
hade väl därför i arv något av den mystik, som ofta finnes
hos gruvfolk; föräldrarna voro dessutom herrnhutare och
sonen svag och sjuklig. Förutsättningarna för ett mystiskt
färgat fantasiliv funnos således i rikt mått, och såsom en
yttring av denna sjukliga fantasi bör man troligen ock be-
trakta hans första kärlek till en ung flicka, som då han
började svärma för henne blott var tolv år och som dog vid
femton. Hans smärta över hennes bortgång tog sig ett uttryck
i hans Hymnen an die Nacht, ganska vackra, melankoliska
dikter. Av naturen var Novalis således bestämd att bliva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
