Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Nyromantiken - Det Schlegelska kotteriet - Bröderna Schlegel och deras vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TIECK 305
sin sedan så rika författarverksamhet, karaktäristiskt nog
med förbrytarhistorier. Hans därpå följande försök voro
noveller och riddardramer, icke vidare originella, utan i den
vanliga Sturm und Drangstilen. Men 1793, då han upp-
nått tjugo års ålder, började han med en stor roman William
Lovell, som kom ut 1795. Även den är hållen i Sturm
und Drangstilen, och dess förebild är Réstif de la Bretonnes
Le paysan perverti. Hjälten är ett kraftgeni i Klingers anda,
en blandning av Werther, Karl Moor och Roquairol, vilken
från orgier övergår till förbrytelser av det mest växlande
slag: våldtäkt, mord, falskt spel, förfalskning o. s. v., men
en man, som oerhört imponerade på sin omgivning. Redan
här finner man likväl ett nyromantiskt inslag av samma art
som det, vilket senare kom fram i Lucinde. Godtycket,
nycken sättes upp såsom den moraliska maximen: “Jag
själv är den enda lagen i hela naturen, och under denna
lag lyder allt.“ I en dikt har han kombinerat denna etik
med Fichtes teori om tillvaron såsom en skapelse av jaget:
Was kümmern mich Gestalten, deren matten
Lichtglanz ich selbst hervorgebracht?
Mag Tugend sich und Laster gatten!
Sie sind nur Dunst und Nebelschatten.
Das Licht aus mir fällt in die finstre Nacht.
Die Tugend ist nur, weil ich sie gedacht.
Nyromantiken är således i antågande, och detta märker
man även på andra ansatser hos den unge Tieck. Redan
som student i Göttingen började han att studera den dit-
tills okända spanska litteraturen, som sedermera skulle få
så stor betydelse för skolan, och här var det Tieck, som
först visade vägen. Vidare kastade han sig på den engelska
renässanslitteraturen. Av denna hade man dittills, praktiskt
taget, blott känt Shakspere och honom nästan blott såsom
tragediernas och krönikespelens författare. Tieck översatte
redan nu Ben Jonsons Volpone och riktade uppmärksam-
heten på Shaksperes mest romantiska diktverk, Midsommar-
nattsdrömmen och Stormen, av vilket sagospel han 1796
utgav en översättning, åtföljd av en avhandling Über die
Behandlung des Wunderbaren in Shakespeare. Därjämte
började han — här i anslutning till det uppslag Herder
givit — att studera den tyska medeltiden och utgav flera
bearbetningar av medeltidens romantiska sagor, die Haymons-
Schüek. Allmän litteraturhistoria. VI. 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
