Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Nyromantiken - Det Schlegelska kotteriet - Bröderna Schlegel och deras vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BETTINA 307
Schlegel: “en kärlek få vi först, när vi icke hava några
äktenskap“ — sedligheten bör ej vara någonting annat än
lössläppt sinnlighet. Ehuru färdig redan i början av 1799
kom emellertid romanen ej ut förrän 1801, och Lucinde
hade således två års försprång. Brentano hade då redan
lämnat Jena, med vars koryféer han haft jämförelsevis liten
beröring, och börjat det oroliga vandringsliv, som han sedan
fortsatte ända till sin död 1842. 1803 gifte han sig med
Sophie Mereau, som låtit skilja sig från sin man, så blev
han änkling och enleverade en ung dam, med vilken han
i Kassel skulle gifta sig. På vägen till kyrkan ångrade
han sig emellertid och ville eschappera, men bruden, som
var en resolut dam, höll honom fast, och så blevo de vigda.
Men hon var nästan tokigare än han, och slutligen blev
sammanlevnaden så outhärdlig, att Brentano helt enkelt
rymde och begav sig ut på nya irrfärder. Under dessa gjorde
han bekantskap med en svärmisk dam, ångrade sina synder
och blev lika ivrigt religiös och moralisk som han förut
varit osedlig, slog sig för ett par år ned i Dülmen för att
vara i närheten av en där bosatt stigmatiserad nunna,
Katharina Emmerich, för vilken han blev ett slags medel-
tida helgonbiograf, upptecknade hennes yttranden, vilka han
bearbetade i den ärkekatolska skriften Leben der heiligen
Jungfrau Maria, och övergick allt mera i den katolska
propagandans tjänst. Mot slutet synes han hava varit halvt
sinnesrubbad.
Ytterst konstig och överspänd var ock hans syster Bettina,
som egentligen är bekant inom litteraturen för romanen —
ty så kan den kallas — Goethes Briefwechsel mit einem
Kinde. 1807 — hon var då icke så alldeles ett barn utan
tjugotvå år — kom hon till Weimar, gjorde naturligtvis
Goethes bekantskap, och får man tro henne själv, blev den
store skalden häftigt förälskad i henne — “Götterkind, Ster-
nenkind“ äro de uttryck han begagnar om henne, och man
märker, att först nu lever han — märkvärdigt nog alldeles
samtidigt som Goethe verkligen var förälskad i Minna Herz-
lich. Den för Goethe så väckande samvaron blev emellertid
helt kort, 1811 gifte sig Bettina med Achim von Arnim,
och när hon strax därefter ånyo besökte skalden och där-
vid uppträdde mindre passande mot fru Goethe, blev hon
till hälften utvisad. Ännu en gång, 1830, infann hon sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
