Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Nyromantiken - Det Schlegelska kotteriet - Nyromantikens estetik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OCTAVIANUS 319
av dramats föregående historia och söker medvetet att efter-
bilda Hans Sachs outvecklade teknik. Stycket är en episk
helgonlegend i dialogiserad form, ett mirakelspel med mirakel-
spelets alla brister, naturligtvis utan aktindelning, utan känsla
för begränsning i tid och rum, scenen flyttas obesvärat från
Siegfrieds borg till Frankrike, stora slag utkämpas o. s. v.
Av karaktärsteckning finnes knappt något spår, utan de
handlande äro lika opersonliga som i medeltidsspelen. Ge-
noveva själv är ett helgon i medeltidens vanliga stil, och
Golo, som i Maler Müllers drama varit tecknad med en sådan
kraft, har här förlorat alla individuella drag. Han faller
utan all själsstrid, och några samvetskval känner han ej. Icke
ens någon stämning av medeltid har Tieck här lyckats giva
sitt drama.
Betydligt bättre är då Kaiser Octavianus. Ty stycket
saknar icke romantisk stämning. Temat kommer fram i
Romanzens ord i prologen:
Mondbeglänzte Zaubernacht,
Die den Sinn gefangen hält,
Wundervolle Märchenwelt,
Steig auf in der alten Pracht.
Tieck har här dramatiserat en gammal folkbok, som också
fanns på svenska och som återgår till en sen och mycket
klen medeltida Chanson de geste, Florent et Octavien. Valet
av ämne var alldeles efter det nyromantiska programmet.
En legend som Genovevas är dock jämförelsevis prosaisk. I
folksagan däremot härskar fantasien suveränt, verklighetens
gränser överskridas här beständigt, och dylika ämnen lågo
också bäst för nyromantikerna; Tiecks konstnärligt mest
tillfredsställande arbeten äro nog hans omskrivningar av
dessa gamla sagor. Kaiser Octavianus rör sig med de van-
liga medeltida sagomotiven. Den elaka svärmodern anklagar
falskeligen den kyska kejsarinnan Felicitas för äktenskaps-
brott, hon skall brännas, men ett regn utsläcker elden, och
så utsättes hon i skogen med sina båda nyfödda söner, en
apa bortrövar den ene, ett lejon den andre, lejonet föres av
en grip till en öde ö i Medelhavet, Felicitas kommer dit
och återfår sin son, den andre pilten räddas från apan och
kommer efter åtskilliga äventyr till en fransk köpman, som
uppfostrar honom tillsammans med sin egen son etc. etc. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
