Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Nyromantiken - Det Schlegelska kotteriet - Nyromantikens katolicism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RENEGATERNA 325
kristliga tid“ motsatte sig kyrkans överhuvud med rätta de
mänskliga anlagens “fräcka utbildning“ och de farliga veten-
skapliga upptäckterna. Men tyvärr grumlades denna lycka
genom den fortskridande kulturens och genom affärslivets
utveckling, och så kom den protestantiska revolutionen,
genom vilken kyrkans enhet grusades. I stället för en
levande tro kom nu bibelns bokstavsreligion, världsligheten
fick makt över det andliga livet, och icke ens jesuitorden
kunde hindra förfallet, trots det att denna orden var “ett
mönster för alla samfund, som känna en organisk längtan eftei’
utbredande i det oändliga och evigt bestående“. I stället
segrade det lärda ståndet över det andliga, och i den franska
materialismen och i den tyska “upplysningen“ koncentre-
rade sig hatet mot det heliga, mot all entusiasm och all
poesi för att till sist komma till ett utbrott i den andra re-
formationen: den franska revolutionen. Men denna är också
vändpunkten: “Uppståndelsens tid är kommen, och just de
tilldragelser, som synas riktade mot religionens förnyelse och
tyckas fullända dess undergång, just dessa tilldragelser äro
snarare gynnsamma tecken till dess regeneration. En verk-
lig anarki är religionens bördigaste jordmån, och då allt
positivt synes gå under, höjei’ sig dess ärorika huvud såsom
en ny världsförnyares.“
Officiellt vågade nyromantikerna ej stå för så djärva satser.
Men så småningom anslöto de sig mer eller mindre därtill.
Såsom vi sett gick den förut religionslose Friedrich Schlegel
1808 jämte sin hustru över till katolicismen, redan tre år
förut hade Adam Müller blivit renegat, Brentano, som visser-
ligen var född katolik, men till en början ej religiös, ut-
vecklade sig till katolsk fanatiker, Joseph von Görres, som
börjat som jakobin, slutade som en av det ultramontana
partiets chefer, och Zacharias Werner avsvor 1811 sin pro-
testantiska tro, blev präst och en våldsam botpredikant.
Den storm av ovilja, som dessa trosavsvärjelser framkallade
i det protestantiska Tyskland, medförde väl, att mera kalla
naturer som Wilhelm Schlegel och Tieck drogo sig tillbaka
och sökte bagatellisera hela denna katolska strömning såsom
“une prédilection d’artiste“. Men utan tvivel låg häri något
mera, ett religiöst behov, som icke kände sig tillfredsställt
av protestantismens rationalistiska nykterhet och som därför
kände sig befryndat med katolsk mystik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
