Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Nyromantiken - Det Schlegelska kotteriet - Nyromantikens politik - Nyromantikens etik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STURM UND DRANGS ETIK 327
även att taga “douceurer“ från främmande makter — och
han utvecklade sig till en renodlad moralisk nihilist. Någon
formlig trosavsvärjelse gjorde han visserligen icke, men upp-
trädde såsom en korrekt katolik och var för sin personliga
del fullkomligt ointresserad av dylika saker. Och ehuru
politiken intresserade honom såsom ett spännande spel, lade
denna ej beslag på hela hans tid. Så snart jag kan lägga
ned pennan — skrev han 1814 till Rahel — “sysselsätter
jag mig bara med inredningen av mina rum och studerar
utan avbrott, hur jag ständigt skall kunna skaffa mig mera
pengar till möbler, parfymer och allt slags raffinement. Med
min aptit är det tyvärr slut. Vad det kapitlet beträffar,
kan jag numera blott odla frukosten med något intresse.“
Från sin hustru hade han naturligtvis skilt sig, men för-
skaffade sig en riklig ersättning bland teaterns primadonnor
— ännu vid sextiofem års ålder blev han förälskad i den
nittonåriga dansösen Fanny Elster — och för att fullända
bilden av denna trons och altarets försvarare var han en
ursinnig spelare, särskilt förälskad i trente et quarante. Vid
sin död 1832 var han också fullständigt ruinerad.
En typ sådan som Genz bildar en osökt övergång till
kapitlet om nyromantikens etik.
NYROMANTIKENS ETIK
Som så mycket annat är också den nyromantiska etiken
ett arv från Sturm und Drang, ehuru med en delvis ny
skiftning. Drivkraften i Sturm und Drang hade varit opposi-
tion mot samhället, ett rasande hat mot alla lagar och allt
tvång, ett ungdomligt trots mot alla hävdvunna föreställ-
ningar. Ett fält, där detta trots särskilt kunde göra sig
gällande, var erotiken, och här löpte alla Stürmer und Drän-
ger till storm icke blott i sin diktning, utan ock i sitt liv.
Någon aktning för äktenskapet hade Goethe icke i sina för-
bindelser, och i sitt förhållande till Christiane Vulpius satte
han sig öppet över den i Weimar dock mycket överseende
moralen. I Stella vågade han t. o. m. att förhärliga biga-
mien. I Freigeisterei der Leidenschaft hade även Schiller
angripit det borgerliga äktenskapet och proklamerat lidelsens
rätt, och den kvinna, till vilken han riktat denna dikt, fru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
