Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Nyromantiken - De fristående nyromantikerna - Kleist och frihetskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MICHAEL KOHLHAAS 365
skall lämnas för drängens lidande och junkern skall straffas.
Michaels mod och krigsduglighet — ty han slår den ena
truppen efter den andra, som skickats emot honom — och
rättfärdigheten i hans sak göra också, att opinionen i landet
vänder sig till hans fördel, särskilt sedan Luther tagit hans
sak om hand; skildringen av detta möte mellan reformatorn
och denne enkle man ur folket är rent mästerlig. Michael
får lejd, avskedar sitt rövarband och får den tillfredsställel-
sen, att hans sak blir lagligen undersökt. Hans fiender
äro emellertid ej overksamma, utan anmäla honom för kej-
saren, och så slutar det hela därmed, att Michael Kohlhaas
får rätt i sin process mot junkern, som domes till tvåårigt
fängelse och full ersättningsskyldighet, men såsom den där
brutit landsfreden, domes Michael själv till döden. Och med
den domen är Michael nöjd; han erkänner, att han haft
orätt att själv taga sig rätt, är beredd att med sitt liv sona
detta, och utan fruktan lägger han sitt huvud under bilan.
Men han dör icke såsom en förbrytare, utan såsom en av
alla vördad kämpe för rätten, och på avrättsplatsen slår
kurfursten hans söner till riddare.
Novellen är således en apoteos åt den manliga viljan, åt
den enkle mannens rättskänsla, som kommer fram kärvt,
utan alla fraser och utan alla stora ord. Michael Kohlhaas
är i själva verket en gripande tragedi. Hjälten har ett
berättigat patos, men han förgriper sig mot en annan berättigad
makt, det borgerliga samhället, och han går därför under.
Samhället å sin sida är heller icke utan skuld, och tragedien
slutar därmed, att båda de kämpande makterna vidhålla
det berättigade och uppgiva det oberättigade i individens
och samhällets ståndpunkter. Samhället erkänner sin orätt
mot Michael Kohlhaas och ger honom upprättelse, men
kräver å den andra sidan ut sin rätt. Kohlhaas erkänner
denna och försonar därmed, vad han brutit. Ofrivilligt
kommer man att jämföra denna novell med de båda dramer,
som i Tyskland inledde den romantiska rörelsen, Götz von
Berlichingen och Die Räuber. Alla tre behandla ju samma
problem, förhållandet mellan individens och samhällets rätt.
Men huru oerhört mycket djupare har ej Kleist fattat detta
problem, och hur oerhört mycket konstnärligare, även i
formen, förmår han ej att lösa det! Hos Schiller och ännu
mer hos Goethe är samhället ett slags vidunder, och mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
