Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Englands litteratur - Sjöskolan - Wordsworth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
långt samtalsspråket inom medelklassen och underklassen
lämpar sig såsom poetiskt språkbruk. Programmet
förefaller ju ej vidare romantiskt. Men vi skola erinra oss,
att romantiken både i Tyskland och i Frankrike började
med en dylik realism. I Goethes Götz hava vi redan mött
den, och vi skola sedan återfinna den hos Victor Hugo och
hans vänner. Men denna realism är i själva verket blott
ett uttryck för det krav på natur, som romantiken ärvt
från Rousseau. Teoretiskt gick Wordsworth här till en
överdrift, som han praktiskt alls icke kunde genomföra. I
företalet till den andra upplagan (1800) av Lyrical Ballads
utvecklade han nämligen vidare sina åsikter. Ämnet i en
dikt, säger han här, bör helst tagas ur det lägre folkets
liv, emedan de väsentliga rörelserna i ett människohjärta
här komma renare fram, i ett klarare och mera
uttrycksfullt språk, med större ursprunglighet och enkelhet. Dessa
människors språk — visserligen rensat från dess brister —
är därför att föredraga framför det, som vanligen
användes av våra poeter. I denna bok finnes också mycket litet
av vad man kallar poetisk diktion. Jag har med lika mycken
flit sökt undvika denna, som andra sökt att nå den.
Poesiens språk bör endast genom metern skilja sig från prosan:
“is there then, it will be asked, no essential difference between
the language of prose and metrical composition? I answer
that there neither is nor can be any essential difference“.
Denna paradox visar i varje fall den riktning, i vilken
Wordsworth ansåg utvecklingen böra gå, och i sina ballader
har han synbart bemödat sig om ett enkelt och naturligt språk
utan alla stilblommor, likaså har han valt ämnen, som
åtminstone vid första blicken ej förefalla vidare poetiska, ämnen,
som lånats från fattigmannens liv. Men denna realism var blott
en punkt på programmet, och både Wordsworth och Coleridge
delade de tyska romantikernas smak för det övernaturliga.
Romantiken är överallt realistisk blott i formen, stundom
icke ens det. Innerst äro romantikerna genomförda idealister,
Wordsworth mer än de flesta. Vi hade — berättar Coleridge
— tänkt oss dikter av två olika slag. I det ena slaget
skulle händelserna, åtminstone delvis, vara övernaturliga, och
det man med dessa dikter ville åstadkomma var att väcka
intresse genom den dramatiska sanningen av de själsrörelser,
som skulle hava framkallats av dylika situationer, så vida de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
