Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Englands litteratur - Sjöskolan - Coleridge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samma år lämnade. Kort efter det han kommit loss från
regementet, hade han nämligen gjort bekantskap med Southey
och Lovell och med dem gjort upp en fantastisk plan att
emigrera till Amerika för att där grunda en “pantisokratisk“
stat, i vilken frihet och jämlikhet skulle härska. Men då
de unga entusiasterna saknade nödig reskassa, måste planen
uppgivas. Universitetet hade emellertid blivit honom för
trångt, och höstterminen 1794 blev hans sista. I stället
ville han bliva en fri man, författare och föreläsare. Han
började med en politisk föreläsningskurs i Bristol, och kort
därefter planerade han en tidning, the Watchman, som skulle
lära människorna att “känna sanningen och därigenom göra
dem fria“. För att skaffa prenumeranter företog han en
resa till olika engelska städer och höll därunder här och
var också unitariska predikningar. Med verklig humor har
han skildrat detta kostliga prenumerantfiske. I Birmingham
attackerade han en kalvinistisk ljusstöpare, vilken efter att ha
hört på honom en halvtimme frågade, vad tidningen skulle
kosta? “Bara fyra pence numret, och den ges ut en gång i
veckan“. “Ja, men vid slutet av året blir det en hel hop
pengar“. Ljusstöparens egentliga anmärkning gällde dock
omfånget: trettiotvå sidor varje nummer, och så mycket
läste ingen människa i Birmingham på ett helt år. Trots
sin sympati för tidningens program ansåg han sig därför
inte kunna inlåta sig i affären. Coleridge lyckades dock
samla in en tusen prenumeranter, men då han i det andra
numret infört en uppsats mot fastedagar, avföllo femhundra,
och de andra följde snart efter, en del därför att tidningen
ej innehöll ett tillräckligt antal originalartiklar, en del
därför att den innehöll för många. Alldeles aktuell var nu
inte Coleridge, och i ett nummer fingo hans läsare till livs
en historisk skizz av de gamla germanernas seder och
religion. Efter blott ett par nummer dog The watchman där-
för strådöden. Men Coleridge, som oförsiktigt nog gift sig,
fann då en tillflykt hos en ung rik man, som fäst sig vid
hans livliga intelligens, och därmed voro de ekonomiska
bekymren för tillfället avhjälpta. I juni 1797 träffade han
första gången samman med Wordsworth, och därmed började
hans egentliga författarbana.
Redan som skolpojke hade Coleridge skrivit vers — i
Cambridge hade han t. o. m. erhållit pris för grekiska oden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
