Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Englands litteratur - Sjöskolan - Coleridge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kommit till ekvatorn. Och där inträder den stora
vindstillan! Törsten blir allt förfärligare och framkallar vilda
feberfantasier, i vilka det begångna brottet blir det ledande
motivet. Gränsen mellan dröm och verklighet överskrides,
och sedan veta vi ej längre, vad som är det ena eller vad
som är det andra. Den gamla sjömannen själv, den enda
kvarlevande av hela besättningen, kan minst av alla reda
ut det, och han lever fortfarande kvar i sina feberdrömmar.
För honom äro de full verklighet, och det märkliga är, att
han berättar dem med en sådan åskådlighet och en sådan
trovärdighet, att de nästan tvinga sig även på oss såsom
ett skådespel, vilket verkligen tilldragit sig. Det är
engelsmännens realistiska skildringskonst, som här gör sig gällande,
även när de relaterade händelserna blott höra hemma i
fantasiens värld. Den enda anmärkning, som man med
fog synes mig kunna göra, är mot ramen. Bröllopsgästen,
som av en oförklarlig makt tvingas att lyssna till
sjömannens berättelse, synes mig både obehövlig och omotiverad.
Här har det underbara ingen psykologisk grund.
Till Coleridges biografi hör också anledningen, att han
över huvud skrev detta, sitt livs stora mästerverk. Han
och Wordsworth tänkte göra en utflykt, men som deras
kassa icke tillät några större expenser, kom man överens
om, att Coleridge skulle skriva en dikt, vilken skulle skickas
in till New Monthly Magazine. För honoraret, som man
beräknade till fem pund, skulle resekostnaden betäckas. Idéen
fick Coleridge under utflykten från en dröm, som en av
hans vänner berättat för honom. Enligt vad Wordsworth
uppgiver skulle det hava varit han, som hittat på albatrossen,
men i varje fall svällde poemet ut så, att det befanns för
stort för magasinet, och så beslöto de bägge vännerna
i stället att utgiva en egen diktsamling, Lyrical Ballads,
som inledes av den gamla sjömannens berättelse.
Det år, 1797 — Schillers och Goethes “balladår“ —
då Coleridge skrev denna dikt, var den stora
produktionstiden i hans liv. Då började han ock sin andra stora dikt,
Christabel, som han aldrig avslutade. Av de tillämnade fyra
sångerna blevo endast två skrivna, och dessa publicerades
så sent som 1816. Hjältinnan i dikten, Christabel, som är
dotter till Sir Leoline, beger sig om natten ut ur den gamla
borgen, och i skogen ser hon en ung dam ligga alldeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
