Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Englands litteratur - Sjöskolan - Coleridge - Southey
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
började nu den långa förfallsperioden. Redan förut var
han reumatisk, och i det fuktiga klimatet vid sjöarna ökades
antagligen smärtorna, blevo häftigare och tätare. Så fick
han höra om en patentmedicin, “Kendal black drops“, som
skulle vara ett suveränt medel mot reumatism, började
därmed och kände sig verkligen bättre. Men medicinen
innehöll opium, och inom kort hade Coleridge blivit
opieätare. Därmed var hans öde för en längre tid beseglat,
Sin arbetskraft förlorade han, den energi, han ägt, till en
del också sin moral. Det som återstod var ett förfallet geni,
en dekadent. Hans fantasi arbetade väl fortfarande, men
det kom ingenting ut av den. Han gjorde upp den ena
jättelika planen efter den andra, men så sköt han upp
arbetets början “till i morgon“. 1804 reste han väl till
Malta för att söka återvinna sin hälsa, blev borta i över
två år, men kom tillbaka ännu sämre, uppehöll sig än i
sjödistriktet, än i London och levde huvudsakligen på ett
understöd från några rika gynnare. Ibland höll han några
föreläsningar, men de voro ofta förvirrade och illa
förberedda; stundom uteblev föreläsaren. För livsuppehället
skrev han även i några tidningar. Men först 1816 vände
sig hans liv till det bättre. En doktor Gillman tog honom
då i sitt hus, och nu tvingades han till mera regelbundna
vanor. Litterärt sett fick han därmed en viss efterblomstring
och visade sig vara en bland Englands finaste kritiker,
höll ibland också föreläsningar, som karaktäriseras som
geniala och bländande. Så levde han ända till 1834. Men
den skald, som diktat The ancyent Marinere och Christabel,
hade dött långt förut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
