Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Englands litteratur - Sjöskolan - Southey
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Karl? De skörda äran, de inhösta bytet, och vi betala, vi
blöda!“ Så kommer en skatteindrivare till Tyler, men Tyler
slår ihjäl honom, och nu bryter upproret ut, rebellerna segra
och konungen inbjuder Tyler till ett samtal, under vilket
denne förrädiskt dräpes av en av konungens anhängare.
Konungen lovar därefter att eftergiva skatterna, får
rebellerna att lägga ned vapnen, men bryter sitt löfte, låter
gripa anförarna och avrättar dem. Det hela slutar med en
profetia av en av de dödsdömde: att sanningen dock en
gång skall segra och att förtryckets Molocksaltare skall
förtäras av rättvisans eld.
Att ett dylikt stycke ej kunde tryckas 1794, är klart,
men 1817, då Southey var poeta laureatus och en av
reaktionens ivrigaste försvarare, gjorde en boktryckare honom
det sprattet att trycka en avskrift, som han kommit över.
Ekonomiskt var denna litterära stöld en mycket lyckad affär,
ty sextusen exemplar såldes, och Southey vädjade förgäves
till rättvisan. För honom var det onekligen obehagligt, när
man sammanställde hans ungdomliga utgjutelser i Wat Tyler
och hans konservativa artiklar i Quarterly Review. Men
till sist fann han sig och tog själv in dramat i sina
samlade skrifter. Jag gör mig — skrev han — “ingen
samvetsförebråelse över att ha skrivit det, och jag skäms lika
litet över att ha varit republikan, som jag skäms över, att
jag en gång varit pojke“.
Som härav framgår hade Southey kommit betydligt längre
till vänster än Coleridge och Wordsworth, och detta gjorde
också att han vid denna tid, 1794, avbröt sina studier vid
universitetet. På sommaren detta år hade han gjort
Coleridges bekantskap, och de blevo genast liv och själ. Såsom
vi minnas var deras första plan att emigrera till Amerika
för att där grunda en “pantisokratisk“ stat. Då den planen
strandat, slog sig Southey på journalistiken, hade det ofta
mycket svårt, men kunde draga sig fram på nästan
ingenting och var en oförbrännelig optimist — så optimistisk
att han 1795 vågade gifta sig, sedan han av en vän fått
låna pengar till vigselringen och äktenskapslicensen. Någon
hjälp hade han fortfarande av sin morbror, som var präst
vid den engelska kolonien i Lissabon, dit Southey också ett
par gånger reste över. Till sist grydde dock bättre dagar
för honom. 1803 slog han sig ned i sjödistriktet, i Keswick,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
