Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Englands litteratur - Sjöskolan - Southey
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
History of Brazil, History of the peninsular war, biografier,
reseskildringar, översättningar från spanskan och portugisiskan
såsom av Cids krönika, Amadis of Gaul m. m., ballader,
stora episka dikter o. s. v. Hans samlade skrifter fylla
över hundra volymer, och dock har där icke medtagits allt.
Ehuru han 1813 blev poeta laureatus, ligger dock hans
egentliga poetiska verksamhet före denna tid. De viktigaste
alstren av denna äro balladerna samt de episka dikterna
Madoc, Thalaba, The Curse of Kehama samt Roderich. Av
dessa äro balladerna äldst. Som vi minnas hade Percy 1765
utgivit sin bekanta samling av engelska ballader, vilka både
i England och Tyskland framkallade en livlig
uppmärksamhet. Percys samling åtföljdes av några andra och gav
väckelse även till moderna efterbildningar. En bland de
första, som tog upp denna balladform, var Southey, vilken
egendomligt nog fick själva impulsen från Tyskland, från
Taylors översättning av Bürgers Lenore, som han 1794
kom att läsa och som livligt slog an på honom. Två år
därefter skrev han sin första ballad, Mary, The Maid of
the Inn, och sedan följde under de närmaste åren flera.
Det torde knappt lida något tvivel, att denna
balladdiktning tagit intryck från tidens skräckroman, ty det
karaktäristiska för den är, såsom man anmärkt, den makabra
tonen. Balladerna söka alla framkalla en hemlighetsfull
skräck, röra sig med underverk, gengångare, onda andar,
ha alla en mystisk nattbelysning, spela i gamla slott och
förfallna klosterruiner med en personal av medeltida riddare
och munkar. Särskilt dåliga kunna enligt min mening
Southeys ballader ej sägas vara; de synas mig vida bättre
än Bürgers, men det är dock en himmelsvid skillnad mellan
dem och The ancyent marinere. Southey ägde varken
Coleridges realism eller hans väldiga fantasikraft, och någon
skräckstämning kunna hans ballader icke framkalla. De
äro blott imitationer, och såsom sådana verka de ock. Southey
själv har aldrig erfarit den stämning, han vill framkalla,
och han kan därför heller icke giva den.
Innehållet i Mary, The maid of the Inn är ganska enkelt.
Mary, en präktig flicka, är trolovad med Richard, en
utsvävande sälle, för vilken hon är alldeles för god. En kväll
sitta två gäster på värdshuset och tala om spökerierna i
den gamla klosterruinen bredvid. Skulle Mary våga gå dit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
