Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Englands litteratur
- Sjöskolan
- Poe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gräns, och detta svårmod målas, som sagt, redan i själva
språkljuden och versformen. En annan dikt, Annabel Lee,
är också ett språkligt och versifikatoriskt mästerverk, men
klingar nästan såsom musik, en den elegiska saknadens
musik. Också den är ägnad åt den bortgångna, som här
fått namnet Annabel Lee. Den slutar
For the moon never beams, without bringing me dreams
Of the beautiful Annabel Lee;
And the stars never rise, but I feel the bright eyes
Of the beautiful Annabel Lee;
And so, all the night-tide, I lie down by the side
Of my darling — my darling — my life and my bride
In the sepulchre there by the sea
In her tomb by the sounding sea.
Det är dock icke såsom verskonstnär, utan såsom prosaist,
som Poe gjort sin huvudsakliga insats. En grupp bland
hans noveller kan man, som sagt, kalla detektivromaner,
ehuru detta i själva verket är ett ganska oegentligt namn.
Snarare skulle man kunna kalla dem skarpsinnighetsnoveller,
och den, som väl torde vara den mest bekanta av dem, The Gold
Bug, handlar alls icke om någon detektiv. Poe var mycket
road av att lösa chiffer, och The Gold Bug är en frukt av
detta intresse. I de andra kommer det an på dels en oblidkelig
logik, dels på skarp blick för olika människors psykologi.
Men dessa noveller, som visserligen framkallat den största
efterföljden, höra icke till hans bättre, och hans mest
betydande insats gjordes, då han rörde sig inom samma värld
som Hoffman i Elixiere des Teufels. Såsom anglosaksare
var Poe i viss mån sin föregångare överlägsen, ty han ägde
en realism, som Hoffman trots sin fantasistyrka icke ägde i
lika hög grad som lärjungen. Poe kan berätta de mest
orimliga historier på ett sätt, att de förefalla såsom verkliga
t. ex. The Facts in the case of M. Valdemar. Han börjar
nästan som Swift: “Naturligtvis vill jag ej påstå, att jag
anser det vara underligt, att den egendomliga tilldragelsen
med M. Valdemar har gjorts till ämne för samtal. Det
skulle ha varit ett underverk, om den ej hade gjort det“.
Jag skall därför — fortsätter han — redogöra för det
verkliga förhållandet. Jag hade på den sista tiden mycket
intresserat mig för den animala magnetismen, och det hade
då slagit mig, att, trots de många experimenten, man aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Apr 1 19:08:56 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/6/0438.html
