Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Englands litteratur
- Walter Scott och Moore
- Walter Scotts biografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
WALTER SCOTT OCH MOORE
WALTER SCOTTS BIOGRAFI
Den kanske ypperligaste figur, som Walter Scott skapat
och på vilken han slösat sin älskvärdaste och mest soliga
humor, Mr. Oldbuck i The Antiquary, börjar en gång ett
anförande: “Aldobrand Oldenbuck, min farfars farfars
farfar“ — och så avbryter han sig själv: “Det är en skam
för vårt språk, att vi inte ha ett mindre långsläpigt
uttryck för en släktskap, om vilken man så ofta har
anledning att tala!“ Själv kände Scott nog ofta denna
olägenhet, och hade det berott på honom, hade engelskan
förmodligen blivit världens rikaste språk, då det gällt att
beteckna förfäder i olika led. Ty själva grundtonen i Walter
Scotts väsen var ätt- och klankänslan, kärleken till ättens
gamla minnen och till dess forna hembygd. Själv tillhörde
han klanen Scott, och för dess överhuvud, hertigen av
Buccleuch, hyste han den forntida “ceilens“ eller vasallens
orubbliga trohet och vördnad. Hans egen ärelystnad var
att en gång kunna såsom en dylik vasall hava sin borg
på klanens gamla mark och där utöva samma storslagna
gästfrihet som en gång hans förfäder. Det är detta
romantiska svärmeri, som ligger bakom hans diktning, det var det,
som gjorde honom till författare, både av estetiska och
ekonomiska skäl, och det var det, som till sist blev orsaken till
hans livs stora olycka.
Släkten var gammal, och bland sina ättemän räknade
skalden ock den berömde medeltida trollkarlen Michael Scott
— jag beklagar även det svenska språkets oförmåga att i
ett ord precisera den närmare frändskapen — vidare “Auld
Wat“, som på 1500-talet gifte sig med “Yarrows blomma“,
vilken tyckes hava varit en manhaftig dam, som icke hade
något emot ett högländskt kreatursrov, Sir William Scott,
som under en fejd med Sir Gideon Murray hade oturen att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Jan 20 23:19:39 2025
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/6/0443.html
