Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Englands litteratur - Walter Scott och Moore - Thomas Moore
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IRLAND OCH ENGLAND 457
båda såsom representanter för den nationalism, som år så
betecknande för romantiken, ty Moore blev Irlands national-
skald, liksom Sir Walter blev Skottlands. Men lika stor som
likheten är, lika stor är skillnaden mellan de bägge skal-
dernas naturell, och i bägge fallen bottnar denna skillnad i
det olika folklynnet. Scott var epiker. Han var alldeles
omusikalisk, och lyrisk i egentlig mening är hans poesi aldrig.
Moore däremot var ytterst musikalisk, sjöng själv sina dikter,
som äro genomandade av en fin, lyrisk stämning, men när
han försökte sig såsom epiker, räckte hans krafter knappast
till. Såsom karaktär var Scott av ett förnämligare virke.
Moore var älskvärd, oklanderlig i sitt borgerliga liv, men någon
stor karaktär var han icke. Som poet var han mera betydande
än som människa, ehuru han icke heller i sin diktning i
mångsidighet och verklig storhet på långt när når upp mot
Scott. Moore var — utom Irland — populär, blott så länge
charmen av hans personlighet kunde göra sig gällande, men
när denna upphört att verka, har vågskålen betydligt sjunkit.
Några litteraturhistoriker ha visserligen i sina sympatier för
honom låtit dupera sig av, vad man trott vara hans radi-
kalism, men i verkligheten var han vida mindre röd, än man
en tid ville göra honom till. Han var irländare och han
var poet — därtill inskränkte sig hans frisinne.
För att förstå hans ställning under en särskilt kritisk
period av hans liv är det emellertid nödvändigt att erinra
sig Irlands olyckshistoria under dessa år. Irlands ställning
i förhållande till England var väsentligen olik Skottlands.
Det senare landet hade genom en personalunion förenats
med det större riket, och skottarna voro till den ojämförligt
största delen protestanter. Irländarna däremot voro alldeles
övervägande katoliker och deras land hade erövrats. Ehuru
denna erövring sträcker sig tillbaka ända till 1100-talet, var
Englands herravälde över Irland under medeltiden dock
mera nominellt än verkligt, och det var egentligen först med
huset Tudor, som kampen började. Den fördes, å ömse
sidor, med en rent oerhörd grymhet, vartill också olikheten
i religion bidrog, och under Elisabeth beräknas ungefär en
tredjedel av Irlands befolkning .hava utrotats. En ny dylik
hemsökelse övergick den olyckliga ön under Cromwells tid,
då irländarna massvis deporterades till Västindien och då
de kvarvarande berövades sin jord. Även större delen av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
