Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Englands litteratur - Walter Scott och Moore - Thomas Moore
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46 2 MOORE’S SISTA TID
jag blott nämna, att den även ekonomiskt blev av betydelse
för honom. Moore var icke förmögen, utan måste leva på
sin penna. 1811 hade han gift sig med en ung, medellös
skådespelerska och fick således behov av ök^ide inkomster.
Men av Powels fick han 500 pund om året för sina Irish
Melodies och kunde således draga sig fram. Så råkade han,
liksom sedan Walter Scott, ut för ett alldeles oförskyllt
ekonomiskt missöde. Hans vikarie på Bermudasöarna befanns
nämligen hava gjort en större förskingring, å 6,000 pund,
och för beloppet blev Moore 1818 dömd betalningsskyldig.
Han hade att välja mellan att betala, att vandra i gäld- .
fängelset eller att rymma. Några pengar att betala med hade
han icke, och på en fjärde utväg reflekterade han icke, ty
liksom Walter Scott var han både stolt och hederlig. En
av hans vänner ville för honom anordna en offentlig insam-
ling, men det avböjde Moore, lord Landsdowne erbjöd sig
att gå i borgen för hela summan, och andra vänner erbjödo
honom lån. Men Moore vägrade och föredrog att resa för
att från utlandet söka ordna affären. Han blev borta i tre
och ett halvt år — i Frankrike, Schweiz och Italien •— och
under tiden blev ersättningssumman nedsatt till 1,000 pund,
av vilka en släkting till förskingraren betalade 300; åter-
stoden erlades av Moore.
Strax innan kraschen kommit, hade Moore utgivit sitt
mest bekanta arbete, Lalla Rookh (1817), och därmed hade ¡
han nått höjden av popularitet — en popularitet, som bäst
visas av det deltagande, som han under sin motgång rönte.
Men efter hemkomsten började hans rykte så småningom
att dala. Hans nästa större arbete, The Loves of the Angels
(1823), ehuru nog överlägset Lalla Rookh, tilldrog sig ej
samma uppmärksamhet, och sedan vände sig Moore mest till
biografiska arbeten. Den viktigaste av hans senare publi-
kationer är väl hans upplaga av de brev och dagböcker,
som lord Byron lämnat till honom, då de träffats i Italien,
med anmodan att ombesörja utgivningen. Han skrev även
en, dock mindre betydande, roman: The Epicurean (1827).
Men hans sista år fördystrades av familjesorger, även av
sjukdom, till sist av minnesslöhet, och först 1852 fick han
sluta ett liv, som till en början hade tett sig så lyckosamt
och lovande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
