Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Englands litteratur - Walter Scott och Moore - Moores diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
468 LALLA ROOKH
blick skall döda de trogna. Till sig lockar lian unga krigare
genom att om natten föra dem in i en underbar trädgård,
såsom de tro Muhammeds paradis, där de mottagas av be-
dårande vackra houris. Bland andra, som han lockar, är
också den sköna Zelica, som blivit halvt sinnessjuk, då hon
mottagit underrättelsen om sin älskare Azims död. Hon
sällar sig nu till profeten, och i hans harem blir hon den
första av hans favoriter. Men underrättelsen om Azims död
var falsk, han kommer tillbaka, och samtidigt får hon höra,
huru profeten i en högt uttalad monolog avslöjar sig själv
såsom en ren djävul:
And still he drank and ponder’d — nor could see
Th’approaching maid, so deep his reverie;
At length, with fiendish laugh, like that which broke
From Eblis at the fall of man, he spoke.
Så kommer självbekännelsen. Men Moore tyckes aldrig
hava reflekterat över det fullkomligt orimliga i en dylik
avlyssnad monolog, som endast kan förekomma i mycket
dåliga teaterpjeser. Zelica vill nu fly, men Mokanna, pro-
feten, erinrar henne om, att hon är hans svurna brud:
Thou’rt mine, till death Mokannas bride!
Hast thou forget thy oath?
Så lyfter han sin slöja, hon ser hans förfärande anlete
och sjunker avsvimmad till marken. Dikten fortsätter sedan
därmed, att kalifen börjar ett krig mot den falska profeten,
i det stora slaget ser det först ut, som om profeten skulle
segra, men så uppenbarar sig plötsligt en ung, okänd kri-
gare — det är Azim — bland kalifens trupper, och nu
vänder sig krigslyckan, profeten måste fly, innesluter sig i ett
slott, där han förgiftar alla de sina, varpå han själv störtar
sig i en brinnande cistern. Medan jag levde — säger han —
bedrog jag alla. Jag skall bedraga dem ännu i döden. Då de
erövrat mitt slott, skall elden hava förtärt min kropp, “no
trace of me shall greet them, when they come“. Zelica,
som flyr, anlägger profetens slöja — varför är tämligen
dunkelt — råkar Azim, som tror henne vara profeten och
stöter ned henne. Och så dör hon, lycklig att hava fallit
för den älskades hand. Azim lever kvar för att vårda hennes
grav, och såsom en åldring dör han till sist vid denna.
Denna berättelse, som upptar den största delen av Lalla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
