Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Englands litteratur - Byron och hans grupp - Childe Harold och de poetiska berättelserna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
THE BBIDE OE ABYDOS 4 9 5
vill gifta bort Zuleika, yppar Selim sin hemlighet: han är
ej son till Giafar, utan till dennes broder, som Giafar mör-
dat, han älskar Zuleika och föreslår, att de tillsammans
skola rymma. Han har samlat hop ett band av oförvägna
sällar, och med dem skall han nu börja korsårens fria liv.
Zuleika, som upptäcker, att hon älskat honom icke såsom
en broder, utan såsom en brudgum, lovar att följa honom.
Men i detsamma överraskas de av Giafars folk, en strid
uppstår, och i den stupar Selim. Zuleika dör av sorg.
Byron hade först tänkt att göra de. båda älskande till
syskon. Detta motiv — kärlek i förbjudna led — före-
kommer, skrev Byron till en vän, i de yppersta grekiska
dikter, hos Schiller och Alfieri samt hos flera äldre engelska
dramatiker. Han hade kunnat tillägga Chateaubriand. Men
Byron fruktade att alltför mycket stöta den allmänna opi-
nionen i England, och han hade därför beslutat sig för att
modifiera det. I verkligheten äro de älskande således ej
syskon, utan kusiner. Den moraliska vinsten härav mot-
vägdes dock, som Byron själv medgav, av en estetisk för-
lust. Hjältens erotik är tämligen black, och om hjältinnans
få vi just ingenting veta. Hade Byron djärvt givit sig in
på det ohyggliga ämnet, skulle han nog kunnat avvinna
detta en stor poesi, ty endast några månader senare skrev
han till sin syster en av sina mest känsliga dikter:
I speak not, I trace not, I breathe not thy name,
There is grief in the sound, there is guilt in the fame:
But the tear which now burns on my cheek may impart
The deep thoughts that dwell in that silence of heart.
Too brief for our passion, too long for our peace
Were those hours — can their joy or their bitterness cease?
We repent — we abjure — we will break from our chain —,
We will part — we will fly — to unite it again!
Någon dylik lidelse finnes ej i The Bride of Abydos.
Men att dikten likväl slog an, berodde nog på den ofta
lysande orientaliska koloriten, ty i det hela är The Bride of
Abydos den svagaste av Byrons versberättelser. Högst står
han, enligt min mening, i The Corsair och dess fortsätt-
ning Lara, ty här har han tydligast fått fram den hjälte-
typ, som han i The Giaour endast kunnat antyda och som
onekligen är mera intressant och mera imponerande än de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
