Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Englands litteratur - Byron och hans grupp - Childe Harold och de poetiska berättelserna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
498 LA.ÜA
deltog Kaled aldrig, men kunde timtals stå och se på Lara,
försjunken i hans anblick — såsom vi ana den till gosse
förklädde Guiñare. Lara själv är samma dystre, otillgäng-
lige och hemlighetsfulle gestalt som Conrad. Om sitt för-
flutna liv ville han aldrig tala, men man får en aning om,
att det måste dölja något fruktansvärt, ty om natten hörde
betjäningen, hur han gick upp och ned i galleriet, utan att
kunna sova, stundom ansatt av hemska syner.
Själva händelseförloppet är ej vidare komplicerat. Vid en
fest tycker sig en greve Ezzelin känna igen Lara. Innan
det kommit till en förklaring, har Lara manat ut honom
till morgondagen, och sällskapet får således intet veta. Men
under natten blir Ezzelin mördad, utan att man vet huru och
utan att liket upptäckes. Man börjar nu att draga sig för
Lara, och då denne ställer sig på de livegnes sida mot ba-
ronerna, kommer det till en strid, i vilken Lara stupar.
Kaled kan ej slita sig från gravkullen, i vilken man jordat
Lara, och på denna dör hon:
Snart blev hon lagd hos honom under kullen
Och tog sin levnads saga med i mullen.
Mindre betydande är den nästa berättelsen, The Siege of
Corinth, där det bästa torde vara den naturalistiska skil-
dringen av ett slagfält. Själva hjälten, renegaten Alp, är
en ny variation på den Byronska hjältetypen. Han är vene-
tianare, men med anledning av en orättfärdig beskyllning
har han nödgats fly från sin fädernestad, och nu vill han
hämnas. Han avsvär sin tro, går över till turkarna, i spetsen
för dem anfaller han Korint, som försvaras av venetianarne,
och vid dess erövring stupar han. Intresset i dikten an-
knyter sig till striden mellan renegatens vilda hämndbegär
och hans känsla av att dock vara en fosterlandsförrädare —
nästan samma strid, som Byron själv kort därefter kom att
utkämpa, då han slets mellan sin starka känsla av att vara
engelsman och sitt vilda hat mot det samhälle, som hade
utstött honom.
Parisina, som skrevs ungefär samtidigt, hör i versifika-
toriskt avseende till Byrons bästa, och versen har en melodi
och ett välljud som sällan annars. Dikten behandlar ett blad
ur huset Estes historia. Markgreve Azo av Ferrara är gift
med Parisina, men hon inlåter sig i en brottslig kärleks-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
