Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Englands litteratur - Byron och hans grupp - Beppo och Don Juan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
516 SKEPPSBROTTET
Den andra sången har en alldeles olika karaktär. Far-
tyget, på vilket don Juan satts om bord, skall gå till
Livorno. Men knappt ha de kommit nt ur hamnen, förrän
sjögången börjar. Juan tar fram den älskades brev för att
än en gång läsa om det, men tyvärr blir han under tiden
illamående av krängningarna:
“Förr kysser jorden skyn“ — (här fick han smärre
Attacker). “Julia, vad det kostar på!
(För Guds skull, litet grogg, det blir allt värre,
Pedro, Battista, jag förmår ej gå.)
“Min egen Julia!“ — (Slyngel, hjälp din herre!)
“O, Julia!“ — (Satans skepp, som kränger så!)
“Nej, aldrig, Julia, skall du se mig vackla!“
(Här blev han lågmält och begynte rackla.)
Men sjögången blir allt värre, och till sist lider fregatten
skeppsbrott — en scen, som är målad med en så stark
naturalism, att man frestas att tro, att Byron själv varit
med om något dylikt. De flesta ombord drunkna, men
några, bland dem Juan och hans informator Pedrillo, rädda
sig på en barkass, och nu börjar en skildring av de skepps-
brutnas lidanden, som är rent hemsk. De känna först
törstens alla kval, och ett välvilligt regn ger dem endast en
tillfällig lindring. Så komma hungerns. Först äta de en
hund, som kommit med i båten, men sedan börja de att
kasta vilda blickar på varandra: en av dem måste offras för
de andra. Man drar lott om offret — till lottsedlar använder
man Julias avskedsbrev — den stackars Pedrillo får lotten,
och kirurgen, som öppnar ådrorna på honom, får i arvode
rätten att först dricka det varma blodet. Men det hjälper
icke. En efter en duka de under, och så bli blott fyra
kvar, barkassen kantrar, två sjunka i djupet, den tredje blir
en hajs byte, och endast Juan blir sanslös uppkastad på
stranden.
Efter denna ohyggliga skildring följer en annan, som
kanske • är det vackraste, som Byron skrivit och bland det
vackraste, som världslitteraturen över huvud äger: Haidee-
episoden. Medvetslös ligger Juan på stranden, och då han
vaknar upp, ser han en ung flicka stå böjd över honom:
det är Haidee, dotter till den grekiske sjörövaren Lambro.
Hon baddar hans tinningar, frotterar hans styvnade lemmar
och för honom med hjälp av en tjänarinna in i en klyfta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
