Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Englands litteratur - Byron och hans grupp - Byrons betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5 4 2 ÖVERMÄNNISKAN
genomförda romantiker, den, hos vilken Sturm und Drangs
program klarast kommer fram. Jag har redan i enskild-
heter sökt visa detta, men vill här giva en sammanfatt-
ning.
Den nya rörelsens lärofader var Rousseau, och från honom
hade den nya tiden ärvt själviskheten, det allt uppslukande
intresset för den egna personligheten. Detta är grunddraget
hos Goethe, och hos Byron framträder det ännu starkare.
Ingen kan vara mera egocentriker än han. Hela hans dikt-
ning rör sig blott om honom själv. Gestalterna i hans poe-
tiska berättelser, i hans dramer och mysterier återspegla blott
hans egen personlighet, och betydelsen hos hans mest be-
kanta dikt, Don Juan, ligger just i dess hänsynslöst per-
sonliga karaktär. Erotiken i Byrons och Goethes diktverk
är i en huvudpunkt också densamma: båda teckna kvinnans
oinskränkta hängivenhet för mannen, men i mannens liv
utgör hon blott en episod; Donna Julia och Haidee, Zuleika
och Guiñare dö av kärlek. Men mannen glömmer och har
rätt att glömma.
En annan huvudpunkt på romantikens program var det
våldsamma hatet mot alla lagar, mot allt tvång, framför
allt mot all hävdvunnen moral. Vi ha mött denna oppo-
sition hos Goethe, i Stella, hos Heinse, hos Bürger, hos ny-
romantikerna. Men hos ingen framträder detta drag så
starkt som hos Byron. Tyskarnas moraliska frigjordhet
hade ännu karaktären av ett jämförelsevis oskyldigt litterärt
fronderi. Men först hos Byron får romantikens moraliska
nihilism den verkliga stålklangen. Ingen har så hänsyns-
löst som han utmanat och hånat samtidens sedliga uppfatt-
ning, och genom sitt förhållande till systern visade han ock,
att han även i praktiken satte sig över “fördomarna“. I
sitt privata liv ordnade tyskarne fogligt in sig i det borger-
liga samhället, men den engelske lorden ställde sig trotsigt
utanför detta, satte en ära i att för hela världen omtala,
att han följde sina nycker och gjorde, vad som föll honom
in utan någon hänsyn till moralen. Vad under då, att en
dylik gestalt imponerade på sin samtid så som ingen annan!
För denna framstod han såsom en ny Prometheus, han för-
kroppsligade romantikens ideal av en övermänniska — trot-
set, frigjordheten och icke minst melankolien, “världssmärtan“.
Ty även denna återfinnes hos de flesta av Byrons hjältar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
