Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Englands litteratur - Byron och hans grupp - Keats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KEATS BIOGRAFI 57 3
avbryta. Redan förut hade han försökt sig såsom författare,
och 1817 utgav han sin första diktsamling, som året därpå
åtföljdes av Endymion. 1820 kom en ny samling. Men
samma år nödgades han att för sin hälsas skull resa till
Italien, och där, i Rom, avled han redan i februari 1821
blott tjugofem år gammal.
Den författare, som gav honom väckelsen till poetisk verk-
samhet, var densamme, som mer än någon annan ligger
bakom hela den engelska romantik, som uppstod vid 1800-
talets början, nämligen Spenser. Från honom fingo de unga
den melodiska versen, idealismen, skönhetskulten, det färg-
rika språket, men även den bristfälliga gestaltningsförmågan,
dimmigheten och dunklet. Till detta inflytande från den
engelska romantikens store skald sällade sig för Keats ett
annat, från Hellas — egendomligt nog, ty Keats kunde ej
grekiska. Men detta visar bäst, huru stark denna helle-
nistiska strömning hos tiden var och hur lätt den hade att
löpa samman med romantiken. Både Shelley och Keats äro
på samma gång romantiker och neoklassiker, Keats kanske
mera än Shelley, ty hans intressen voro uteslutande estetiska,
och för de politiska och religiösa idéer, som upprört Shelley,
stod han alldeles främmande. Hans svärmeri gäller ute-
slutande det sköna, och detta fattade han med alla sinnen.
Alla hans biografer hava också framhållit just detta drag
hos honom. Han var musikalisk, versens välljud var för
honom en huvudsak, mer än andra njöt han av ett rikt
färgspel, och även hans smakorganer voro sällsport uppövade.
Denna skönhetskult, hans romantik och hans hellenism,
komma fram redan i hans första betydande dikt Endymion.
Ämnet är ju en antik gudasaga, som likväl har en rent
romantisk karaktär; mångudinnan förälskar sig i den unge,
sköne jägaren Endymion, försänker honom i en sömn och
njuter under denna hans kärlek. För Keats blev Endymion
skalden, som blott i drömmen får skåda och famna skön-
hetsidealet, men som i verkligheten aldrig kan nå det, utan
där tares av en ständig längtan. Liksom Shelley har även
Keats en kraftig mytologisk fantasi, men någon förmåga att
berätta röjer Endymion ännu icke, liksom Shelley är han
lyriker, såsom helhet är dikten ganska oredig och dunkel,
och förtjänsterna ligga i de enskilda partierna. Den natur,
han skildrar, är ett grekiskt fantasilandskap, men det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
