Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Inledning - Kejsardömets litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I N L E D N I N
KEJSARDÖMETS LITTERATUR
I föregående del har jag redan citerat en ytterst målande
skildring, som bröderna Goncourt givit av den omgestalt-
ning, som hela livet i Frankrike genomgick vid tiden kort
före den franska revolutionens utbrott. 1789 är gränsåret,
då 1700-talet sjunker i sin grav och ett nytt sekel börjar.
Versailles upphör att angiva tonen, och det blir Paris, som
träder i dess ställe. Salongerna forma sig efter den nya
modellen. De befria sig från de sista av Hôtel de Ram-
bouillets traditioner, de avstå från att vara skolor för säll-
skapsskick och konversation för att i stället förvandlas till
politiska diskussionsklubbar.
Men detta är blott den första etappen. Några år till,
och hela denna salongsdemokratiska societet hade måst gå
i landsflykt. I stället hade underklassen blivit det nya re-
volutionära samhällets ledare, slaktare, krögare och dylikt
folk, och dess enda litteratur var mer eller mindre brand-
röda tidningsartiklar. Hela det forna Frankrike — Voltai-
res, Rousseaus, Diderots Frankrike — hade upphört att
existera. På teatrarna spelade man väl fortfarande tragedier,
i vilka Roms frihetshjältar förvandlats till sansculotter — alla
icke rättrogna stycken voro förbjudna, och om någon teater
sökte återuppväcka “la honteuse superstition de la royauté“,
skulle den stängas. Men för teaterns tama föreställningar
intresserade man sig föga, då man i verkligheten hade mycket
blodigare och mera spännande dramer att åskåda.
Ej heller det första kejsardömet hade förmågan att skapa
en litterär publik sådan som l’ancien régime haft. Den nya
societeten räknade visserligen några spillror från den gamla,
men de tongivande voro den nya tidens uppkomlingar, kri-
gare och finansmän, i en mängd fall mycket begåvade in-
divider, men utan bildning, utan traditioner och utan este-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
