Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Inledning - Emigrantlitteraturen och romantiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
590 INFLYTANDET ERAN SPANIEN OCH ITALIEN
Shakspere. Av andra tyska författare betydde nog Hoffmann
mest, och både hos Kodier och Théophile Gautier märker
man denna förebild. Men nästan viktigare än dessa en-
skilda impulser var den totaluppfattning man nu fick av
Tyskland. Medeltidens Tyskland blev romantikens egentliga
hemland, riddarborgarnes, mystikens, sagovärldens förlovade
land, och i sitt romantiskt barocka orakelspråk kunde Victor
Hugo skriva: “Frankrike och Tyskland äro i det väsentliga
Europa. Tyskland är hjärtat, Frankrike huvudet.“
Från en liknande synpunkt betraktade man Spanien och
Italien. I bägge fallen har litteraturen inverkat mindre än
själva landens romantik. Victor Hugos båda förnämsta dra-
mer, Hernani och Ruy Blas, spela i Spanien, han efterbildar
de spanska romanserna, har fått icke så litet från den pica-
deska romanen, något även från dramat, men hans verkliga
kännedom om Spanien och spansk litteratur var mycket ytlig.
Mera inne i denna var naturligtvis den lärde Mérimée. Men
de direkta lånen förefalla ej vara många. 1 detta fall förfor
romantiken alldeles olika mot klassiciteten. Då lånade man
friskt från den spanska litteraturen, men sökte ofta att dölja
dessa lån och utplåna det spanska. Nu däremot lånade man
föga, men sökte däremot att vara så spansk som möjligt.
Mera kände man Italien, och under åren 1811 —1819 skrev
Pierre Louis Ginguéné en voluminös italiensk litteraturhistoria,
Histoire littéraire de l’Italie, ett för sin tid rent förträffligt arbete,
den första moderna litteraturhistoria, man över huvud taget
äger på något språk, fri från den diffusa lärdom, som ännu
finnes i Wartons History of English Poetry. Men varken den
samtida italienska litteraturen eller renässansens fick någon
betydelse för den franska romantiken. Det var Italien,
själva landet och folket, som kom att betyda något, och det
kan ej nekas, att fransmännen uppfattade dem bättre än
tyskarna. För dem hade Italien varit ett fullkomligt fanta-
siland, landet, där orangerna glimmade, där himlen var blå
och livet idel romantik. Mad. de Staël däremot studerar
verkligen den italienska folkkaraktären, Henri Beyle för-
djupar sig i renässansens krönikor för att få fram den ita-
lienska renässansens liv, och över huvud taget är den franska
romantikens Italien vida mera verkligt än den tyska roman-
tikens.
Det land, som fortfarande hade den största betydelsen för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
