- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 6. Romantiken /
593

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Emigrantlitteraturen - Madame de Staëls biografi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MAD. DE STAËLS PERSONLIGHET 5 93
i längden alltför överväldigande och något tröttsam. Också
vår Karl Johan, som hörde till hennes närmare vänner, men
gärna ville tala själv, blev till sist alldeles förtvivlad över
hennes svada. Hennes uppfattning av de personer, med
vilka hon råkade i beröring, bestämdes också till en stor
del av deras förmåga att höra på. När Delphine i hennes
roman med detta namn först råkar Léonce, hjälten i boken,
skriver hon: “Jag talade länge med honom, inför honom.
Varje hans ord ökade min aktning, min beundran . . . Och
med vilket intresse lyssnade han ej till mig!u Mad. de Staël
krävde därför ständigt ett auditorium och hyste en verklig
förskräckelse för ensamheten. Salongen var hennes värld,
och hon gav sig aldrig tid att meditera. Hennes biograf
Sorel anmärker, att hon tyckte mera om att tala än att
skriva och mera om att skriva ned sina egna tankar än att
läsa andras. Läsning låg i allmänhet ej för henne: “Jag
förstår ingenting av vad jag läser, och därför måste jag
skriva“. Hennes intelligens kan också ej frikännas från en
viss ytlighet. Jag kan anföra en anekdot, som är beteck-
nande både för hennes lättvindiga sätt att söka sätta sig in
i de frågor, som intresserade henne, och för hennes intelli-
genta, blixtsnabba uppfattning. I ett sällskap kom hon
tillsammans med filosofen Fichte: “Säg mig, M. Fichte, kan
ni på kort tid, t. ex. en kvart, ge mig ett sammandrag av
ert system och förklara, vad ni menar med ert jag; jag
tycker, att det är ganska dunkelt“. Uppgiften var ju icke
lätt, men Fichte var artig nog att söka lösa den. Han hade
emellertid inte talat i tio minuter, förrän mad. de Staël
avbröt honom: “Det är nog, M. Fichte, det är nog! Jag
förstår förträffligt. Ert system är en illustration till ett av
Münchhausens äventyr!“ Det är svårt att finna en kvickare
och mera dräpande karaktäristik av Fichtes system än paral-
lellen med den tyska baronen, som drog upp sig själv ur
kärret genom att lyfta sig i stångpiskan och som halade
sig ned från månen på sitt strumpeband genom att skära
av det upptill och skarva till det nedtill.
Mad. de Staël var icke lika mycket artist som hon var
intelligent. De franska kritikerna hava mycket att anmärka
mot hennes stil, poet är hon knappast — särskilt om man
jämför henne med den samtida Chateaubriand — något sinne
för naturen har hon icke, ej heller för konsten. Det, som
ScMck, Allmän litteraturhistoria. VI. 88

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Jan 20 23:19:39 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/6/0619.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free