Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Emigrantlitteraturen - Madame de Staëls biografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAD. DE STABES PERSONLIGHET 595
beundrade sin hustru, mad. Necker sin man, och båda för-
enade sig i beundran för dottern, som å sin sida i fadern
såg Europas mest betydande personlighet. Hon skulle ut-
danas till salongsdam. Då hon blott var elva år gammal,
fick hon vid mad. Neckers mottagningar sin plats på en
liten träpall bredvid moderns länstol för att lyssna till
Grimm, Thomas, Buffon och alla andra storheter, som illu-
strerade de Neckerska receptionerna. Redan nu fick hon
sitt ideal i livet: den fulländade salongsmänniskan, beundrad
för sin kvickhet och sin förmåga att på ett spirituellt sätt
konversera i politiska, sociala, religiösa och litterära ämnen,
och de framgångar, hon redan från början, tack vare sin
livliga intelligens, skördade på detta fält, befästade än ytter-
ligare hennes beundran för detta ideal.
Det kanske mest briljanta kapitlet i De L’Allemagne
handlar om l’Esprit de conversation, och här kan man
nästan säga, att mad. de Staël skriver en salongens estetik.
I orienten — börjar hon — röker man rosenblandad tobak
tillsammans, när man ingenting har att säga, och med kors-
lagda armar hälsar man då och då på varandra för att på
så sätt betyga sina vänskapliga känslor. I västerlandet vill
man däremot tala, och Paris är den stad, där konversa-
tionens konst och smaken för denna står högst. Om en
fransman utrikes längtar tillbaka till sitt land, tänker han
mindre på de vänner, han där lämnat, än på nöjet att få
konversera, som man ingenstädes kan bättre än hemma.
Volney berättar om de fransmän, som under revolutionen
emigrerat till Amerika för att där bryta mark, att de tid
efter annan lämnade sina lantgårdar för att, såsom de sade,
“causer à la ville“ d. v. s. i la Nouvelle Orléans, som
kunde ligga sexhundra mil från deras boplats. I alla sam-
hällsklasser i Frankrike känner man ett behov att prata,
och ordet är icke såsom annorstädes ett medel att klargöra
tankar och känslor, utan ett instrument, på vilket man
älskar att spela, som livar själen, såsom musiken gör det
hos andra folk, spritdrycker hos ännu andra. Ämnet, varom
man talar, betyder mycket litet; de idéer och de kunskaper,
man därvid kan utveckla, äro heller icke det förnämsta,
utan detta ligger i ett visst sätt att påverka varandra, att
ömsesidigt bereda varandra nöje, att utan ansträngning
väcka bifall, att med alla nyanser lägga fram sin esprit i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
