Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Emigrantlitteraturen - Madame de Staëls biografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GIFTERMÅLET 597
I slutet av 1783 blev verkligen Staël ambassadör — en
mycket ung ambassadör, ty han var då endast trettiofyra
år gammal. Necker, som var en klok affärsman, höll sig
längre och lyckades av Gustav III utpressa åtskilliga extra
fördelar. Necker fordrade konungens löfte, att Staël alltid
skulle få stanna såsom ambassadör i Paris och att han
aldrig skulle resa till Sverige med sin hustru annat än till-
fälligtvis och med hennes fars samtycke. Härpå kunde
Gustav III ej pruta mycket. Ambassadens längd, som varit
bestämd till sex år, utsträcktes till ytterligare sex, och i
händelse den ej sedermera skulle prolongeras, tillförsäkrades
Staël en pension av 20,000 livres om året. Härmed lät
Necker till sist nöja sig, och den 14 januari 1786 stod
bröllopet, som således å alla sidor var en ren affär. Men
vinsten blev ganska ojämt fördelad. Gustav III, som hoppats,
att Neckers förmögenhet en gång skulle överföras till Sve-
rige, blev grundligt narrad, ty dit kom ej ett kopparöre.
Necker däremot hade fått, vad han önskat, en måg i en
hög samhällsställning och med en anständig lön, stationerad
i Paris och gunstling hos det franska konungaparet. Staël
fick den del av sina ungkarlsskulder, som han uppgivit för
svärfadern, betalad, men råkade snart i ett långt värre eko-
nomiskt bryderi än det, ur vilket han trodde sig räddad.
Och den unga mad. de Staël? Vad hade hon vunnit? Hon
hade fått den samhällsställning hon önskat, hon kunde nu
själv öppna sin egen salong, men — sagoprinsen hade icke
kommit. Båda tillhörde i själva verket två skarpt skilda
generationer. Åldersskillnaden var visserligen ej särskilt
stor, hon var tjugo år, han trettiosju, och båda voro så-
ledes ännu unga. Men han var en diplomat från 1’ancien
régime, han hade fått sin utbildning i Versailles och var en
hovman i den gamla stilen. Hon däremot tillhörde den
nya, demokratiska generationen, och hennes salong blev en
samlingsplats för de “röde“, för oppositionen. Bland alla
dessa bråkiga och högröstade herrar och damer kände sig
Staël såsom en främling i sitt eget hem, sina gamla vänner
bland de konservativa förlorade han, och hans ställning så-
som en vänskaplig makts sändebud hos Ludvig XVI blev
tack vare mad. de Staëls salong fullkomligt outhärdlig. Han
hade kommit in i en alldeles falsk miljö, och det var ganska
naturligt, att mad. de Staël kom att betrakta honom såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
