Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Emigrantlitteraturen - Madame de Staëls skrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
618 DE D’ALLEMAGNE
tiskhet och en överdriven rättskänsla göra dem också mera
mottagliga, då det gäller att entusiasmeras för abstrakta
idéer än för livets egna intressen. En general, som förlorar
ett slag, är mera säker på att få tillgift, än en, som vinner
ett slag, är på att hälsas med jubel. Kärleken till friheten
är ej heller vidare utvecklad. Tyskarna ha varken erfarit
ofrihetens nackdelar eller njutningen av att vara fria. Folket
är tåligt och rättfärdigt. Dess känsla för billighet och dess
laglydnad hindra uppkomsten av egentliga missbruk. Dom-
stolarna skipa en visserligen långsam, men säker rättvisa,
suveränerna äro måttfulla, och några slitningar mellan dem
och folket förekomma sällan. Det oberoende, som tyskarna
hava, göra dem därför likgiltiga för friheten.
För mad. de Staël voro tyskarna således en småborgerlig,
förnöjsam, starkt fredlig nation. Omdömet har skorrat i
öronen på våra dagars fransmän. Men i detta fall delade
Napoleon sin fiendes åsikt. Då marskalk Davout, som 1811
förde befälet i Hamburg, skrev till kejsaren, att han befa-
rade en tysk folkresning, svarade Napoleon, att Tyskland
icke var något Spanien. Det var ett kallt, resonabelt och
tolerant folk, som icke hade någon tanke på uppror. Bägge
misstogo sig, ty just då började den nationella rörelse, som
kort därefter bröt ut i frihetskriget. Men det är fråga om,
huruvida icke mad. de Staël dock i det hela riktigt bedömt
åtminstone den tidens tyska folklynne. Ty Fichte, Kleist
och Körner voro ej hela folket.
Faguet jämför De 1’Allemagne med Tacitus’ Germania.
Syftet var, kanske omedvetet, detsamma: att giva en ideal-
bild av Tyskland såsom ett motstycke i ena fallet till
Rom, i det andra till Frankrike. Detta synes mig knappt
rättvist. Mad. de Staël ger ingen idealbild av Tyskland,
hon har i de flesta fall en skarp blick för den tyska kul-
turens svagheter, och hon kan själv icke göra sig fri från
den franska överlägsenhet, som hon klandrar hos sina lands-
män. Särskilt kommer denna fram, när hon skriver om det
tyska umgängeslivet. Konsten att berätta, som ju utgör en
konversations egentliga behag, är i Tyskland mycket säll-
synt. Åhörarna äro där alltför artiga, bli ej tillräckligt
fort uttråkade, och berättarna, som förlita sig på audito-
riets tålamod, få breda ut sig alltför mycket. I Frankrike
är den, som talar, en Usurpator, som känner sig omgiven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
