Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Emigrantlitteraturen - Benjamin Constant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ADOLPHE 635
slösa din ungdoms dyrbaraste tid och att denna förlust ej
kan återtagas“. Detta brev gav mig verkliga dolkstyng—-
särskilt att han gav mig full frihet, ty denna frihet kom
mig att dess tyngre känna det ok, jag själv pålagt mig.
Vi slogo oss ned i Cadan, en liten böhmisk stad och
där tillbringade vi fem månader. En dag mottog Ellénore
ett brev från greve de P. Tack vare Ellénores hjälp hade
han vunnit en stor arvsprocess, som gjorde honom till en
rik man. Han erbjöd nu Ellénore halva förmögenheten,
icke för att hon skulle komma tillbaka till honom, utan
blott med det villkoret, att hon övergav den trolösa och
lumpna varelse, som skilt dem åt. Ellénore hade vägrat.
Således ett nytt offer, som band mig ännu oupplösligare fast
vid henne! Jag sökte fåfängt övertala henne. “Ellénore“
— sade jag — “dessa två år, som vår förbindelse varat,
skola aldrig utplånas ur mitt minne. De skola bliva den
skönaste tiden i mitt liv. Men denna hänförelse, detta ofri-
villiga rus, glömskan av alla intressen, alla plikter —■ denna
kärlek hyser jag icke längre.“ Jag vågade icke se på
henne, medan jag talade. Hon stod orörlig, och då jag
fattade hennes hand, stötte hon mig tillbaka. “Jag är då
ensam i världen, utan en varelse, som förstår mig!“ Så
ville hon gå, men vacklade och föll medvetslös till mina
fötter. Jag reste upp henne, slöt henne i mina armar.
“Ellénore! Jag har bedragit dig! Jag älskar dig! Vad
jag sagt, sade jag endast för att du skulle kunna vara
fullt fri i ditt val.“ Vad hjärtats godtrogenhet ändå är
underbar! Ehuru dessa försäkringar stodo i uppenbar strid
till mina föregående, gåvo de Ellénore nytt liv och ny till-
försikt, hon lät mig upprepa dem och hon trodde mig. Så
svarade hon greve de P., och jag var än fastare fjättrad.
Några månader senare inträffade en annan händelse. Ge-
nom en av de förändringar, som i Polen äro så vanliga,
hade Ellénores far återfått sin förmögenhet, erinrade sig
sin dotter, som han ej sett sedan hon var ett spätt barn,
och bjöd henne till sig. Men för mig förklarade hon, att
hon endast under den förutsättningen reste, att jag följde
med henne. Jag gick in därpå, då jag trodde, att jag
lättare kunde draga mig tillbaka, då jag återfört henne till
hennes familj. Men innan vi rest, mottogo vi en ny under-
rättelse: att hennes far plötsligt avlidit och insatt henife
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
