Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Emigrantlitteraturen - Chateaubriands liv och personlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
644 CHATEAUBRIANDS BARNDOM
räknade sina anor ända från medeltidens början — en börd,
för vilken skalden var mycket känslig och som även blev
bestämmande för hans livsåskådning. Men släkten tillhörde
en yngre gren och var fattig. I Bretagne gingo nämligen
två tredjedelar av förmögenheten till den äldste sonen, och
alla de övriga barnen fingo blott den sista tredjedelen. Skal-
dens far, som var en yngre son, började därför nästan med
två tomma händer. Men han var en viljekraftig man med
en mycket stark ättkänsla, han ville göra sin släkt rik och
mäktig såsom fordom, utrustade kapare — som under 1700-
talet kunde vara en mycket lönande affär — blev så små-
ningom en rik man och kunde till sist, 1761, återköpa det
gamla familjeslottet Combourg, som låg inne i landet, om-
givet av stora skogar, och där familjen sedan tillbringade
en del av året. Det var en dyster medeltida borg från
1300-talet med tinnar och torn, och i ett av dessa torn
fick den blivande skalden sitt rum, som vette åt borggår-
den utan annan utsikt än tinnarna av de andra tornen och
svalbona mellan dessa.
Någon lycklig barndom hade han icke. Fadern var en
fåmält, dyster och sträng man, för vilken alla barnen voro
rädda. Modern förefaller att hava varit mera obetydlig,
religiöst anlagd, men kuvad av mannen. Barnskaran var
talrik, tio stycken, och av dessa var skalden den yngste, en
tyst, drömmande, vacker gosse, som särskilt slöt sig till sin
fyra år äldre syster Lucile, vilken å sin sida avgudade bro-
dern. Hon var en blyg, tillbakadragen flicka, men med en
stark fantasi, exalterad och svärmisk, och det var från henne,
som Chateaubriand mottog sina första intryck. Någon vidare
lärd uppfostran fick han icke. Först sattes han i skola i
den närbelägna staden Dol, där han huvudsakligen läste
latin, sedan i Hennes, och meningen var, att han skulle
bliva sjöofficer. Men därav blev ingenting, han hade svårt
att bestämma sig för levnadsbana, var melankoliker och
tänkte en tid på att bli präst, men övergav också den
planen. Så gjorde fadern, då sonen var aderton år, slag i
saken och underrättade honom helt kärvt om, att han skaffat
honom fullmakt som underlöjtnant vid Régiment de Navarre,
som då låg i Cambrai. Tjänstgöringen var ej sträng, och
Chateaubriand vistades långa tider i Paris, där han presen-
terades för konungen och drottningen, och där han kom in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
