Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Emigrantlitteraturen - Lamartine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAMARTINE SOM POLITIKER 6 83
delse för 1848 års revolution. Historiker var Lamartine
icke. Han ägde alls ingen förmåga av källkritik, utan be-
dömde ett dokuments värde efter en rent estetisk mått-
stock. Girondisternas historia blev därför en roman om den
franska revolutionens idealister och äger även romanens
företräden, den livliga berättarstilen och de levande, ehuru
ganska arrangerade porträtten, och de, som äro vid mina
år, erinra sig måhända, med vilken förtjusning ännu vår
generation i vår ungdom läste detta arbete. Så utbröt
februarirevolutionen 1848, Lamartine ställdes i spetsen för
den provisoriska regeringen, och nu gällde det för den
store talaren att visa, att han även var en praktisk poli-
tiker. Försöket slutade med ett fullständigt skeppsbrott.
Utan tvivel gjorde Lamartine under dessa dagar sitt land
betydande tjänster. Genom sin vältalighet besegrade han
“terreuren“, som möjligen eljes hade segrat. Men han
hade icke nog fasthet, närmade sig de radikala, stötte sig
med nationalförsamlingen, vid juniupproret visade han sig
för svag och nödgades träda tillbaka för general Cavaignacs
diktatur. Vid presidentvalet den 10 december fick Napoleon
nära fem och en halv miljon röster. Lamartine blott
17,000. Därmed var hans politiska roll utspelad. Men
till den politiska bankrutten sällade sig ock en ekonomisk.
Lamartine var en oförbätterlig slösare, som alltid levde över
sina tillgångar. Hans inkomster voro ej obetydliga. Med
hustrun hade han fått en förmögenhet, av ett par onklar
hade han ärvt en och en halv miljon, hans författarhonorar
voro för denna tid ovanligt höga, men intet hjälpte. Hade
han 10,000 frs i årsinkomst, gav han — såsom Petit de
Julleville skriver — ut 20,000; hade han 20,000, gav han
ut 40,000, och på så sätt blev han allt fattigare, ju större
inkomster han fick. För att möta sina björnar hade han
då ingen annan utväg än att på förhand sälja oskrivna
arbeten, och för en författare är detta en betänklig utväg,
ty — såsom det ganska riktigt anmärkts — det är visser-
ligen obehagligt att vara skyldig pengar, men det är ännu
obehagligare att vara skyldig verser, som skola inlevereras
på en bestämd dag. I följd av denna poetiska skuldbörda
förföll Lamartine till ett litterärt mångskriveri, som blott
ökade den missaktning, i vilken han råkat genom sina
dåliga affärer och sin politiska bankrutt. Detta litterära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
