Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Högromantiken - Victor Hugo som lyriker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 30 LES ORIENTALES
Un bouclier de cuivre à son bras sonne et luit,
Rouge comme la lune au milieu d’une brume;
Son cheval hennissant mâche un frein blanc d’écume,
Un long sillon de poudre en sa course le suit,
Quand il passe au galop sur le pavé sonore,
On fait silence, on dit: C’est un cavalier maure!
Et chacun se retourne au bruit.
En tavla kan ju icke vara åskådligare! Och icke ett
överflödigt ord, icke något banalt attribut. Samma för-
måga liar han att sätta sig in i de spanska romansernas
anda. Hans Romance mauresque är en översättning av
balladen om de sju infanterna av Lara. Dessa hade förrä-
diskt dräpts av Don Rodrigue, men bastarden Mudarra
hämnas dem och stöter ned Don Rodrigue. Hugo följer
originalet mycket noga, men den sista strofen är hans egen.
Dolken, med vilken Mudarra dödar sin fiende, hänger blottad
vid hans gördel och har ingen slida:
Si, jusqu’à l’heure venue,
J’ai gardé ma lame nue,
C’est que je voulais, bourreau,
Que, vengeant la renégate,
Ma dague au pommeau d’agate
Eût ta gorge pour fourreau.
Men detta är en rent spansk tankegång, och visste man
det icke, kunde man ej ana, att en fransman tilldiktat
detta motiv. Redan i Les Orientales kan Hugo därför
sägas vara en stor lyriker. Men han var ännu stadd i sin
kraftigaste utveckling, och hans nästa samling, Feuilles
d’Automne (1831), torde stå ännu högre. I viss mån kan
det sägas, att han här erövrar ett nytt, hittills inom poesien
oupptäckt land — det är hemmets värld. Victor Hugo var
så litet som möjligt någon “vicomte“; han var en fransk
bourgeois, hade gift sig vid blott tjugo års ålder, trivdes i
sitt hem och med sina barn, arbetade duktigt, samlade
pengar åt sig och dem, och det var denna värld, han nu
danade om i sin fantasi. Herre — slutar han en dylik
dikt — bevara alla dem, jag älskar:
Seigneur! préservez-moi, préservez-moi ceux que j’aime,
Frères, parents, amis, et mes ennemis même
Dans le mal triomphants,
De jamais voir, Seigneur! l’été sans fleurs vermeilles,
Le cage sans oiseaux, la ruche sans abeilles,
La maison, sans enfants,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
