Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Högromantiken - Victor Hugo som lyriker - Victor Hugos romaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BUG-JARGAL 735
satte Hugo till något originellt, till en verkligt ny lyrik,
som överallt bär prägeln av hans egen personlighet. Victor
Hugo såsom lyriker kan därför blott uppfattas från hans
egen personlighets synvinkel, och jag skall därför, sedan
jag redogjort för hans romaner och dramer samt dessas
samband med hans personlighet, återkomma till den insats,
han gjort i den franska lyriken.
VICTOR HUGOS ROMANER
Victor Hugo började mycket tidigt som romanförfattare,
och sitt första opus, Bug-Jargal, skrev han redan vid sexton
års ålder. Uppslaget påminner om Margareta av Navarras
Heptaméron. Hugo och några andra ungdomar hade kommit
överens om att skriva en novellserie, Contes sous la tente, och
som skulle hava följande ram. Under revolutionstiden hade
några officerare, som lågo kring lägerelden, kommit överens
om att fördriva tiden med att för varandra berätta sina
äventyr. Var och en skulle skriva en dylik berättelse.
Men endast Hugos blev färdig. En kapten Delmar börjar
med en skildring av slavupproret på San Domingo 1791,
vars hjälte är en ädelsinnad neger Bug-Jargal. Men denna
novell, som infördes i Conservateur littéraire, upptager icke
fullt femtio sidor, och först 1825 skrev Hugo om den till
en roman, som kom ut i början av året därpå och i vilken
han införde åtskilliga nya personer, bl. a. vidundret Habibrah,
som påminner både om Han d’Islande och om Quasimodo.
Den ursprungliga novellen, som är vida bättre än romanen,
rör sig med en ädelsinnad, självuppoffrande neger, som
mycket påminner om Chateaubriands ideala indianer; vidare
har man här dennes exotism och hans starka kolorit. Men
redan här möta vi ett personligt inslag, som icke funnits
hos Chateaubriand: Hugos smak för brutala scener, här
negerupprorets gräsligheter.
Hans första roman är Han d’Islande, som han påbörjade
1821 och som kom ut 1823. Hugo uppgiver själv, att
Walter Scott här varit hans förebild och vill tydligen, att
Han d’Islande skall betraktas såsom den första historiska
romanen i Frankrike. Men intrycken från Walter Scott
äro mycket svaga, och i stället är det den engelska skräck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
