Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Högromantiken - Victor Hugos romaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
742 LES MISÉRABLES
Beyle — för att blott nämna några namn — på 1830-talet
hade den vidare utvecklats av George Sand och Balzac, och
det var denna sociala roman, som Sue fortsatte med Le
juif errant och Les Mystères de Paris. Den stora publiken
blev allt mera intresserad för de sociala frågorna, för
Fouriers kommunistiska “falangstärer“, för Saint-Simons
fantastiska religiösa, ekonomiska och politiska drömmar, för
jesuitorden, som av Sue framställts såsom ett sannskyldigt
anhang av den Onde, och publikens smak blev avgörande
också för författarnes val av ämnen. Även Victor Hugo
bestämde sig nu för att skriva en social roman. Men denna
blev icke av samma art som George Sands och Balzacs, ty
sin romantik kunde Hugo aldrig uppgiva, och Les Misérables
är därför såväl en social roman som en romantisk.
Han påbörjade Les Misérables 1846 och hade vid slutet
av följande år hunnit skriva de två första volymerna. Men
så inträffade revolutionsåret 1848, och Victor Hugo drogs
nu alldeles över till politiken. Romanen blev därför liggande
och outgiven. Först långt efteråt, under landsflykten, tog
han ånyo upp den, och 1862 kom Les Misérables ut i tio
volymer. Denna senare skrivna del hänger likväl mycket
litet ihop med början, står t. o. m. i en skärande kontrast
till denna. Men mellan bägge hade mycket inträffat, och Victor
Hugo 1862 var en helt annan man än Victor Hugo 1846.
Då hade han nyligen blivit pair och hoppades att bliva
minister, han var visserligen liberal, men han stod på mycket
god fot med Louis-Philippe och för övrigt även med Guizot,
och han höll ännu på påven och den katolska religionen.
I ett tal, som han höll 1846, yttrade han: “Under medel-
tiden vai’ Rom en stat av fjärde ordningen, men en makt
av första. Varför? Därför att Rom stödde sig på folkens
religion, på det, varifrån all civilisation härflyter. Förvånen
eder icke, mina herrar, över att höra mig sammanställa
dessa ord: civilisation och religion. Civilisationen är den
tillämpade religionen. “
Den del av Les Misérables, som han skrev 1846, är i
viss mån ock en hyllning åt religionen. Dess egentlige
hjälte, biskop Myriel, var en verklig person, Charles-Bienvenu
de Miolles, biskop av Digne, och Victor Hugo har lånat
även detaljuppgifter från dennes biografi. Gestalten är äkta
romantiskt-kristlig, en själsfrände till Jocelyn. Låtom oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
