Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Högromantiken - Victor Hugos romaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LES TRAVAILLEURS DE LA MER 749
Cristo, Les trois mousquetaires, Le juif errant och Les
Mystères de Paris? Med Les Misérables hade han, visser-
ligen för ett dyrt konstnärligt pris, trängt ned till det lägre
folket och nått denna popularitet, som var hans livs stora
mål. Denna publikframgång lockade honom att fortsätta,
och 1866 gav han ut Les Travailleurs de la Mer, 1869
l’Homme qui rit, båda i samma stil som Les Misérables,
men betydligt sämre. Själva innehållet i den förra romanen
hade kunnat räcka till en novell och till en ganska vacker
sådan. Men knappt till en roman. Den handlar nämligen
om en sjöman Gilliat, som förälskat sig i en ung flicka,
och av kärlek till henne lyckas han efter oerhörda an-
strängningar bärga en ångbåt, som tillhör den vackra Dé-
ruchettes onkel. Lönen skall bliva hennes hand, men då
Gilliat vid återkomsten märker, att hon älskar en annan,
avstår han, utan att röja sin kärlek, från Déruchette, som
han skaffat en rik hemgift, och när hon och hennes make
lämna Guernesey sätter han sig på ett klipputsprång vid
havet, ser, hur båten med de nygifta avlägsnar sig, och
låter så floden stiga, till dess att den sköljt över hans
huvud. Det är ju Jean Valjeans självuppoffring i en ny
variation. Men Les Misérables går igen också i en annan
punkt — i longörerna. Tack vare ändlösa digressioner har
novellen svällt ut till en diger roman på 900 sidor, av
vilka bärgningshistorien upptar 300 och skildringen av ett
skeppsbrott nära 100. Och naturligtvis har Hugo ej heller
här kunnat avhålla sig från anfall på restaurationen och
kyrkan. Det bästa i boken är naturbeskrivningarna.
Ännu svagare är L’Homme qui rit. Dess hjälte, Gwyn-
plaine, är en ny upplaga av Quasimodo. Såsom späd har
han sålts åt de s. k. Comprachicos, barnrövare, vilka ge-
nom en operation vanställt honom till ett monstrum, vars an-
siktsmuskler förvridas till ett skratt, som är smittande för
alla, som se honom. Sedan saljes denna “skrattmänniska“
till en kringvandrande akrobat Ursus, vars trupp utom av
skrattmänniskan består av en blind flicka, Dea, och en varg,
som bär det betecknande namnet Homo. Men Gwynplaine
äger den renaste, mest upphöjda själ, han älskar Dea, och
Dea, som är blind och ej kan se hans vämjeliga ansikte,
älskar honom tillbaka samt gör för övrigt genom sitt ängla-
lika väsen skäl för namnet Dea. Idealiteten står således
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
