Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Högromantiken - Victor Hugos tragedier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
772 BUY BLAS
ill
till Saltabadils krog för att där tillbringa natten tillsammans
med Saltabadils syster, banditen lovar att sticka ned främ-
lingen, Triboulet avlägsnar sig, sedan han likväl med Blanche
överenskommit, att hon skall kläda om sig till karl för rym-
ningens skull. Saltabadils syster har emellertid fäst sig vid
sin älskare och förmår slutligen brodern att i stället mörda
någon annan, som kan gå förbi — liket skulle nämligen
lämnas till Triboulet i en säck, och han skulle ej märka
misstaget. Blanche, som förklädd till karl, vänt tillbaka,
hör överenskommelsen, och för att rädda kungen, klappar
hon på och blir nedstucken.
I den femte akten kommer Triboulet, får av Saltabadil
säcken med liket, men innan han kastar denna i Seinen,
vill han ännu en gång se sin fiende, öppnar säcken och
finner, att han mördat sitt eget barn. Med denna upptäckt
slutar dramat. De tre nästa styckena Lucrèce Borgia (1833),
Maria Tudor (1833) och Angelo (1835) äro på prosa och
snarast melodramer, men hans nästa Ruy Blas (1838) är
åter på vers och torde nog vara det stycke, som trots alla
sina brister likväl står högst. Antitesen är här betjänten
med ädlingens själ och ädlingens med underklassens. Själva
handlingen är väl till ytterlighet osannolik, men detta märker
man knappast till en början, ty så överlägsen är här Victor
Hugos retorik. Händelsen spelar under Karl II:s tid i
Spanien, konungen är fullkomligt viljelös, och den härskande
är drottningen, en ädel kvinna, olycklig i sitt äktenskap med
den slöe, obegåvade konungen, plågad av den stela, spanska
hovetiketten, med ett ord något i samma stil som drott-
ningen i Schillers Don Carlos. Den mäktige ministern Don
Salluste har förfört en av hennes hovdamer, drottningen be-
faller honom att äkta henne, i sin adelsstolthet vägrar han
och blir förvisad. Men han beslutar att hämnas. Detta är
styckets förhistoria, som framlägges redan i den första scenen.
I den nästa göra vi bekantskap med Don Sallustes kusin,
Don César de Bazan, som väl är Hugos bäst tecknade ge-
stalt, i släkt med Jehan Brollo och Gavroche, en förfallen
galenpanna, som förstört sin förmögenhet och sjunkit ned
till vagabond, vän med tjuvar och mördare och själv del-
tagare i dessas bragder. Men med detta fria liv är han
lycklig, har ett oförbränneligt gott lynne och en enastående
förmåga att taga allt lätt. Sitt adliga namn har han bort-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
