Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Högromantiken - Sainte-Beuve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TABLEAU HISTORIQUE 787
çaise depuis le commencement du XVI:e siècle jusqu’en 1610.
Ämnet lockade Sainte-Beuve, och han började att studera
den vid denna tid nästan okända 1500-taIslitteraturen. Där-
under fann han lämpligast att avstå från tävlingen, enär han
kommit till resultat, som enligt hans övertygelse svårligen
kunde vinna akademiens gillande. I stället publicerade han
i Globe några spridda partier av sin undersökning, och 1828
kom hela arbetet ut: Tableau historique et critique de la
poésie française et du théâtre français au XVI:e siècle.
Naturligtvis hava vi icke här den mogne Sainte-Beuve. Men
för att vara skrivet av en tjugofyra års man är arbetet
överlägset, särskilt om man betänker, att så gott som inga
förarbeten funnos. Och själva metoden är ny. Den äldre
tidens litteraturhistoria hade antingen varit ett slags väl-
talighetsprov, — förmodligen var det ett dylikt akademien
avsåg med sitt prisämne — eller ock en torr, diffus lär-
domshistoria. Väl hade Sainte-Beuve några föregångare som
Sismondi, Ginguéné och Villemain, men han går vida över
dem, särskilt i den porträttkonst, med vilken han redan nu
kan skildra de enskilda författarne, och den fina uppfatt-
ning, han har av deras diktverk. Arbetet var en historisk
undersökning, som i viss mån vilar på en annan princip än
den, som han i sina mognare arbeten följer. Han söker
att ordna de på 1500-talet verkande författarne i särskilda
grupper och skolor, visa upp dessas samband med föregå-
ende och efterföljande samt klarlägga de litterära impulser,
för vilka de olika författarne voro utsatta. Men arbetet är
på samma gång en programskrift. Vi hava förut sett, huru
romantiken i andra land, i opposition mot klassiciteten, sökt
anknyta till renässansen, engelsmännen till Spenser, tyskarna
till Hans Sachs. Sainte-Beuve hänvisade till Plejaden, till
Ronsard och dennes krets, sökte visa upp, att utvecklingen
avbrutits genom klassiciteten, men att den nya romantiska
skolan nu återknutit sambandet med den gamla franska
renässansdiktningen. Det betydande hos Ronsard hade varit
hans lyrik, och det var denna lyrik, som, förkvävd under
klassiciteten, nu återuppstått med Chénier och romantiken.
Ronsard hade vidare sökt förnya språket — d. v. s. haft
samma program, som Victor Hugo framlade i sitt kort efter
bekantskapen med Sainte-Beuve skrivna företal till Crom-
well, i vilket vi återfinna flera idéer, som Hugo antagligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
