Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Högromantiken - Mérimée
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MÉRIMÉES NOVELLER 815
heter, tala om, huru de voro klädda o. s. v. Nu ha vi
t. ex. Karl IX. Hur var han klädd? ‘‘Såsom jägare med
ett stort jakthorn.“ Ni är kortfattad. “Vill ni ha hans
porträtt kan ni se hans byst i musée d’Angoulême. Det
finnes där i andra salen nr 98.“ Mérimée fattade miljöen
på ett annat sätt. Han lät personerna handla och tala, och
det var härigenom han sökte återgiva tidslynnet. I det
avseendet har han onekligen rätt i att betrakta sin roman
såsom ett extrakt av tidens memoarlitteratur.
Mérimées egentliga styrka låg dock ej i den utförliga
romanen, utan i den mera koncentrerade novellen. Efter
att under 1820-talet hava försökt sig i olika riktningar —
i de spanska smådramerna, i “Scènes féodales“, i la G-uzla
och i romanen — fann han slutligen den form, som bäst
passade för hans begåvning, och ungefär samtidigt med det
att han skrev Chronique, började han, 1829 och 1830, att
i Revue de Paris offentliggöra en serie ganska korta noveller,
vilka alla äro rena mästerverk. Man har här jämfört Mérimée
med medaljgravören, som på en yta av några tum kan sam-
mantränga en hel och storslagen bild och vars figurer äro
formade med artistens finaste konstsinne. Av denna art äro
Mérimées noveller Mateo Ealcone, Vision de Charles XI,
Tamango, L’Enlèvement de la redoute, La Partie de trictrac
och Le Vase étrusque. Men dessa noveller visa ock den slit-
ning, som fanns hos Mérimée mellan romantikern och rea-
listen. I de tre senare märka vi företrädesvis realisten, i
de tre förra romantikern. I Vision de Charles XI behandlar
han den bekanta svenska spökhistorien om Karl XI:s syn,
således ett rent romantiskt ämne från det fördoldas värld.
I Mateo Falcone och Tamango lägges huvudvikten på den
exotiska lokalfärgen, som Mérimée sedan så blodigt hånade
ned, men som han likväl alltid fortfor att älska. I Mateo
Falcone har han tecknat korsikanen. Mateo Falcone är
borta och endast hans lille tioårige son är hemma. Så
kommer en sårad bandit, hack i häl förföljd av soldater,
till bostaden och ber gossen, att denne skall dölja honom.
Gossen gör det, men då löjtnanten frestar honom med ett
ur, faller han och pekar på gömstället. Banditen gripes,
men i detsamma kommer Mateo hem: “Det dröjde tio
minuter, innan han öppnade munnen. Med en orolig blick
såg gossen än på modern, än på fadern, som stödd på sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
