Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Högromantiken - Mérimée
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MÉBIMÉES NOVELLER 819
litterärt nästan sterilt. Först 1837 1 publicerade han åter
en novell, Vénus d’Ille, och i den visade han, att hans
fantasi icke mattats och att han var samme romantiker som
förut. Huvudpersonen är en fornforskare, och så vitt jag
vet är Mérimée den förste fransman, som har denna typ,
vilken sedan inom den franska litteraturen når sin högsta
fulländning i Anatole Frances Sylvestre Bonnard. För
Mérimée låg den ju särskilt, då han under sina inspektions-
resor utan tvivel råkat många dylika fornminnesentusiaster,
och även Scotts Antiquary torde hava givit honom ett upp-
slag. Men han kan icke rätt utföra det, ty därtill var han
för litet humorist. Själva berättelsen är emellertid ypperlig.
Den är en bearbetning av en under medeltiden mycket popu-
lär legend, som förträffligt skulle hava passat för Hoffmann.
Den är alldeles i hans stil. Fornforskaren har grävt upp
en sällsport vacker och väl bevarad Venusstaty från den
bästa grekiska tiden, och i sin förtjusning döper han den
till ett originalverk av Myron. Gudinnans ansikte är över-
lägset skönt, men det oaktat har det ett gåtfullt, elakt ut-
tryck, något av förgörerskan, och på sockeln lästes in-
skriften: Cave amantem, d. v. s. akta dig, om hon älskar
dig. I samma dagar skall fornforskarens son gifta sig med
en ung dam, åt vilken han köpt en dyrbar diamantring,
som han vid vigseln ämnar giva henne. Till festligheterna
på bröllopsdagen hör ock ett bollspel mellan fransmän och
spanjorer — ty staden ligger på gränsen — och under
spelet tar brudgummen av sig ringen, som han ännu bär,
och sätter den på statyen, då den generade honom under
bollkastningen. Men sedan glömmer han att taga den till-
baka, och bruden får en annan ring. På natten inträffar
emellertid något förfärligt. Enligt brudens berättelse hade
statyen kommit in i brudgemaket, sedan hade hon förlorat
sansen, men då hon vaknade ur svimningen, låg brudgum-
men död vid hennes sida: Venus hade krävt sitt offer.
Detta berättar Mérimée på ett så överlägset sätt, med en
sådan realism, att det övernaturliga förefaller fullt verkligt.
Själv framkastar han visserligen den möjligheten, att den
unge mannen blivit mördad av den spanjor, som han
besegrat i bollspelet, men han har så förberett den över-
1 För denna och de följande novellerna anför jag det år, då de publicera-
des i Bevue des deux Mondes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
