Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Högromantiken - Musset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LES MARRONS DU EEÜ 831
hädan. Camargo har fått sin hämnd, Annibal har för hennes
räkning krafsat kastanjen ur elden, men när han kommer
till dansösen för att uppbära sin gärnings lön, blir han
avvisad. Och så slutar det hela med abbéens bittra
reflexion :
J’ai tué mon ami, j’ai mérité le feu,
J’ai taché mon pourpoint et l’on me congédie,
C’est la moralité de cette comédie.
Slutrepliken är av ett visst intresse, ty den visar oss,
varifrån Musset fått uppslaget. Det är från Mérimée, från
Clara Gazul. Liksom där skildras i några korta passione-
rade scener svartsjuka, orgie, mord, men det hela är blott
— en komedi, ett fantasiens spel för några korta stunder.
Det är detta, som kommer fram i slutrepliken, som mot-
svarar Tiecks : Ich bin der wackre Bonifazius. Samma karak-
tär ha Mussets flesta komedier. De voro ej heller avsedda
att uppföras, utan blott att läsas, och dekorationen växlar
ständigt. Dialogen är kvick, versen flyter ovanligt ledigt,
karaktärsteckningen är skisserad, men graciös, och gestal-
terna påminna om den italienska maskkomediens, de ha över
sig en slöja av overklighet och fantasi, vilket icke hindrar,
att språket stundtals är ganska naturalistiskt, nästan gamin-
artat, utan att detta egentligen stör intrycket. Och till sist:
bakom det hela ligger en dämpad melankoli, en känsla av
att människolivet självt är ett dylikt spel, innehållslöst, overk-
ligt och olyckligt. Den bakgrunden hade Mérimées sainetes
knappast haft. Det är Mussets nya insats, som allt star-
kare gör sig gällande i hans senare stycken. Men upp-
slaget kunna vi iakttaga redan i adertonåringens Marrons
du feu.
I samlingen hade Musset ock infogat åtskilliga lyriska
dikter. Även de äro starkt romantiska, och Musset har
här särskilt lagt an på lokalfärgen, som ju var huvud-
punkten på Cénaclets program. Märkvärdigt nog har han
lyckats, ehuru han skildrar’ Italien och Spanien, som han
ännu icke sett. Men samtidigt skrev han en annan dikt,
Ballade à la lune, som till hälften är en ungdomlig parodi
på den romantiska stilen. Vi behöva blott läsa den första.
strofen:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
