Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Högromantiken - Musset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ON NE BADINE PAS AVEC l’AMOVE 863
jag avsäger mig världen, vill jag höra din mening. Säg
mig: har du haft några älskarinnor?“ “Varför det?“ “Svara
mig utan skryt och utan modesti.“ “Nåja. Det har jag
haft.“ “Har du älskat dem?“ “Av hela mitt hjärta.“
“Var äro de nu?“ “Det var besynnerliga frågor. Vad skall
jag säga? Jag är varken deras man eller deras bror.“ Så
fortsätter denna konversation, till dess att Camille säger:
“Svara nu på min första fråga: gör jag rätt i att stanna
i klostret?“ “Nej.“ “Bör jag hellre gifta mig med dig?“
“Ja“. “Om nu kyrkoherden i byn blåste på ett glas vatten
och sade, att det var vin, skulle du dricka det som vin?“
“Nej.“ “Men om kyrkoherden blåste på dig och sade, att
du skulle älska mig hela ditt liv, hade jag då skäl att tro
det?“ “Ja och nej.“ “Vad skulle du råda mig till att
göra den dag jag märkte, att du ej älskade mig?“ “Att ta
en älskare.“ “Vad skulle jag sedan göra den dag, då han
icke längre älskade mig?“ “Taga en annan.“ “Hur länge
skulle det hålla på?“ “Till dess ditt hår grånat och mitt
blivit vitt.“ Samtalet tar sedan en annan vändning. Ca-
mille berättar om en nunna, som blivit hennes vän i klost-
ret. Hennes man hade bedragit henne, hon hade älskat en
annan, och nu håller hon på att dö av förtvivlan. Samtalet
blir allt häftigare. “Du är aderton år, säger Perdican, och
du tror ej på kärleken!“ “Men du, som talar, du tror
därpå? Du, som för mig böjer de knän, som slitits ut på
dina älskarinnors mattor, älskarinnor, vilkas namn du redan
glömt! Är då kärleken ett mynt, som kan passera ur hand
i hand ända till döden? Nej, inte ens ett mynt, ty det
minsta guldstycke är bättre än du. Hur många händer det
än går genom, bibehåller det dock myntbilden.“ “Vad du
är vacker, Camille, när dina ögon lysa så där!“ “Ja, jag
är vacker! Jag vet det. Smickrarne säga mig ingenting
nytt. Den kalla nunna, som skall klippa av mitt hår, skall
kanske blekna, när hon stympar det. Men mina lockar
skola ej ändras om till ringar för boudoirerna.“ “Stackars
barn ! Du talar om en nunna, som tyckes ha haft ett olycks-
digert inflytande på dig. Men är du säker på, att om hen-
nes man eller hennes älskare kom för att genom gallret
räcka henne sin hand — är du säker på, att hon ej skulle
fatta den? I ditt kloster finnas tvåhundra kvinnor, och de
flesta av dem ha hjärtesår. De ha låtit dig röra vid dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
